tag:blogger.com,1999:blog-4684861738515471319.post6088085429706787261..comments2023-05-04T09:33:02.543+02:00Comments on Hur man inte ger upp: Vi fattar nog inte mycketPatrikhttp://www.blogger.com/profile/00482568211541049513noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-4684861738515471319.post-14487857538061305472010-12-10T12:50:14.790+01:002010-12-10T12:50:14.790+01:00Jag tänkte också på det anakronistiska i Shakespea...Jag tänkte också på det anakronistiska i Shakespeare när jag såg Stormen för några veckor sedan. Stormen har flera olika parallellhandlingar där man följer olika grupper av skeppsbrutna på en förtrollad ö. När man följer kungen av Neapels sällskap eller trollkarlen Prospero är det är riktigt digert drama som handlar om mänsklig hämndlystnad och ung kärlek som levereras med den typen av snärtiga lines som vi har fått vänja oss vid i Shakespeares verk.<br /><br />Men när man följde de två narrarna var det buskis. Riktig jävla buskis med fylla och fisar levererad på värmländska. Varför? Jo det var just så som du skriver att Shakespeares samtida publik ville ha sina asgarv, så han levererade dem i form av de här två comic reliefsen. De vävs senare in i resten av historien och får en betydelsebärande plats även där, men det var ändå roligt att se att dagens regissör så tydligt skiljde de här två händelsetrådarna åt i berättarstil, trots att målgruppen för ett Shakespearedrama på Dramaten inte är ute efter buskis. Det kändes genuint, på något sätt.Torenoreply@blogger.com