Av mycket jävligt är detta det jävligaste

Eftersom man inte kan spärra mobilnummer på Nixlistan blev jag i går uppringd av en telefonförsäljare. Då jag per definition inte är intresserad - ingenting de kan erbjuda är värt mer för mig än att inte uppmuntra telefonförsäljning - försökte jag artigt avsluta samtalet, men den gubben gick förstås inte utan jag blev till slut tvungen att lägga på medan han pratade. Därmed påmindes jag om det jag förmodligen hatar allra mest med både telefonförsäljning och de där förbannade typerna som står utspridda på köpcentra och tågstationer och ska pracka på en telefonabonnemang när man passerar förbi.

Det är inte att de stör oskyldiga - även om det är jävligt nog - och det är inte att de förolämpar min intelligens med sina försök till hårdsäljning - även om det är jävligt nog - utan att de inte ens kan låta mig vara trevlig. Jag vill inte vara en skitstövel mot dem; de är bara människor som gör det här skitet för att överleva och de tycker förmodligen ännu sämre om det än jag gör. Jag tjänar inget på att jävlas med dem, så jag vill bara avsluta samtliga mellanhavanden, helst innan de börjat, och gå vidare med min dag.

Men det får man aldrig. Det spelar ingen roll om man säger nej tack, att man inte är intresserad, att det inte spelar någon roll vad de erbjuder för man vill inte ha ändå, de fortsätter prata och prata och prata och det absolut enda sättet att komma undan är att lägga på eller - om man har otur nog att stöta på dem ute i verkligheten - vända dem ryggen och gå sin väg. Det är inte så min mor uppfostrade mig.

Det är det riktigt jävliga, att skulden överförs på mig, som inte ens får betalt för det här. De har i alla fall tagit jobbet och får lön; jag försöker bara ta mig igenom min vardag och blir tvungen att behandla en medmänniska som skit för att lyckas med det. Det är inget jag mår bra av.

Dessutom förstår jag inte varför det måste vara så. Okej att de lyckas sälja genom att störa förbipasserande och ringa upp främlingar, så är det väl. Jag har rentav varit en av köparna under mina mindre holistiska år. Men händer det verkligen att en potentiell kund plötsligt ändrar sig efter att ha sagt nej, nej, nej, tack ändå hejdå, och händer det så ofta att tjattaktiken är lönsam? Eller är det bara så att slipsarna tror att den är lönsam, och kan de då inte vara snälla och dra åt sina slipsar lite för hårt en dag så att vi andra kan leva våra liv i fred?