Mobbarens återkomst

Jag såg just ett avsnitt av The Big Bang Theory där en av Leonards gamla mobbare (han hade tydligen en hög) skriver till honom på Facebook och vill träffas och ta en drink. Samtidigt upptäcker Penny att hon tydligen var en mobbare själv (det är som jag har sagt, mobbning är per definition något som andra gör) och hon börjar ringa runt till sina offer för att be om förlåtelse.

Det fick mig förstås att fundera över vad jag skulle tycka om någon av dem som brukade jävlas med mig hörde av sig. Jag skulle i alla fall inte reagera som Leonard, skriva en lista över allt han gjort och kräva en ursäkt. Men jag skulle förstås inte heller vara intresserad av att låtsas vara vänner som bara inte hört av varandra på länge. Vi var inte vänner. Jag har förlorat kontakten med massor med människor som jag tyckte mycket bättre om.

Och vilken konstig situation det skulle vara. Även om han aldrig insåg vad han höll på med - se "mobbning är per definition något som andra gör" - så måste han ha vetat att vi inte kom överens. Smått liknande saker har hänt, jag har stött på vagt bekanta från skoltiden som jag aldrig gjort annat än bråkat med och de har betett sig som om vi var gamla kompisar. Det är ett fenomen jag inte begriper mig på, men jag antar att normala människor har svårt för att bara ignorera varandra emedan det är min favoritstrategi för alla sociala situationer.

Jag tror att jag skulle vara fullständigt ointresserad. Jag skulle i alla fall inte vilja ha en ursäkt. Det skulle bara vara pinsamt. Allt som hände, hände för tjugo år sen. Det var inte jag som råkade ut för det, det var inte han som gjorde det. Det var helt andra människor som har rätt lite gemensamt med dem vi är nu. Så är det i alla fall för mig och om det är annorlunda för honom är det ju riktigt tragiskt.

Jag skulle inte vilja ha nån annan sorts relation heller. Vi tyckte inte om varandra då och jag ser ingen anledning att försöka nu. Jag är inte typen som samlar vänner på hög. Om jag gillar någon brukar hen naturligt hänga kvar i närheten och om jag inte gör det så är det bara skönt om hen försvinner. De flesta hamnar i den senare kategorin. Jag är ingen people person. Så varför då umgås med någon som jag har ytterst liten kontaktyta med, och den lilla som finns är negativ?

Faktum är att jag inte kan komma på något resultat av en sån händelse som inte bara skulle bli pinsam. För någon. Troligen båda.

Hoppsan

Nu sägs det att det inte var Saudiarabien som krävde att IKEA skulle tömma sina kataloger på kvinnor utan IKEA gjorde det på eget bevåg och det finns andra saudiarabiska reklamkataloger med bilder på kvinnor. Om det är sant så får jag ju ta tillbaka en del av det jag sa i går. Skäll på IKEA, för helvete. Så mycket som möjligt.

Bara så det inte är några missförstånd: Saudiarabien suger fortfarande. Religion suger fortfarande. Och det var just de två som gjorde att IKEA fick för sig det här till att börja med, och som gjorde att vi fann historien trovärdig. Inte en kotte var förvånad, liksom. Så poängen är densamma, det här exemplet var fel.

Klaga rätt

Så det pågår en storm mot IKEA som tog bort bilder på kvinnor ur sina kataloger i Saudiarabien. Det är förstås ett klart klandervärt beteende men jag har inte lyckats arbeta upp det riktiga raseriet över det eftersom det är så oerhört oförvånande. Företag viker sig för att tjäna pengar, liksom. Big surprise. Jag blir i stället förbannad över det satans Saudiarabien som ställde kravet till att börja med.

Häromdagen gick jag förbi en kvinna i burka. Jag har sett henne ("hur vet du att det är samma?") ett par gånger så hon bor väl här i straxet. Så jag funderade lite över detta med burkan, som ju har blivit en symbol för kvinnoförtryck. Grejen är den att det inte är burkan som är problemet, och inte ens de som förespråkar och kräver burka.

Texterna i Koranen som av vissa tolkas som påbjudande burka är inte överdrivet tydliga. De säger att kvinnan inte ska visa sin skönhet eller sina behag (olika översättningar finns; jag talar tyvärr inte 600-tals-arabiska så jag har ingen egen åsikt) för andra än den närmaste familjen. Vad Muhammed menade med det hade han förmodligen själv klart för sig och jag tror vi kan utgå ifrån att hans första läsare också fattade.

Men nu är det fjortonhundra år senare och vi kan inte vara helt hundra på vad de där arabiska orden egentligen betyder. Vad är då det vettiga att göra, om man nu tror på allt det här och vill följa Muhammeds påbud? Att ta det säkra före det osäkra och bära burka, och tvinga alla kvinnor man kan att göra det. Då är man i alla fall trygg, man vet att man inte har gjort fel.

Problemet är inte burkan och inte IKEA. Problemet är religion. Religioner skapar fasta men grundlösa regler, irrationella påbud och förbud, och förvrider diskussioner genom att injicera sagoväsen som måste respekteras av alla närvarande. Allt det andra är bara symptom.