Vi hatar så mycket att vi glömmer varför

Som jag tidigare nämnt ska vi alltid komma ihåg varför vi är emot något i stället för att blint fortsätta vara emot det. Det är tydligen svårare än man tror, för annars hade det inte varit mycket till chockfaktor i att en kvinna som ser ung ut arbetar som prostituerad och har pedofiler som kunder. Nu lär få pedofiler vara intresserade av henne; hennes målgrupp är snarare hebefiler men den distinktionen är tydligen för svår för genomsnittsmänniskan.

Låt mig först klargöra: jag förstår vad man har emot prostitution i sig. Jag är själv inte förtjust i eländet. Men jag har varken mer eller mindre emot att Bell är prostituerad än emot att någon annan är det.

Vi är inte negativa till barnsex för att människor som vill ha sex med barn är onda, eller för att omotiverat jävlas med dem, eller för att det är skoj att tvinga dem att bära på en hemlighet som skulle innebära total social utfrysning om den kom ut. Vi är negativa till barnsex för att det skadar barnen. Om det inte gjorde det, skulle det inte vara några problem.

Sist jag kollade är en 21-åring inget barn. Hon är myndig och får göra sina egna val, och jag kan inte se hur det skulle vara skadligare för henne att sälja sex till en man som finner henne attraktiv än till en man som inte gör det. Ska hon inte heller kunna ha en pojkvän eller agera i australiensisk porr om hon väljer det? Ska späda småbröstade kvinnor helt undvika sex, för partnern kan ju - Gud förbjude - tända på dem?

Pedofilerna är vår tids demoner, men det betyder inte att vi ska hata dem utan att ha en aning om varför. Det är inte ondskefullt att vilja ha sex med ett barn, det som är ondskefullt är att göra det. Är det inte, precis som Bells bordellmamma säger, enormt mycket bättre att dessa män går till Bell?

Det enda rimliga argument jag kan föreställa mig är att sex med Bell inte skulle vara ett utlopp för sådana impulser utan bara öka dem. Det är möjligt, forskning krävs, men mina pengar ligger på att förhållandet snarare är som det som Milton Diamond påvisade med porren.

Jag skulle gärna utrota prostitution. Jag tror att väldigt få väljer det helt frivilligt, jag tror att väldigt få mår bra av det, och jag tror att samhället och världen skulle vara bättre utan det. Men så länge Busty St Clair får vara prostituerad ska Bell också få vara det. Och agera i australiensisk porr, om hon så väljer.

Varför torska?

Hanne Kjöller skriver i dag intelligent och intressant om asiatisk prostitution. I sin text ställer hon också frågan om varför en ung, snygg kille nånsin skulle gå till en prostituerad. Varför betala för något som man kan få gratis? Vad är det man är ute efter; är det just att våldföra sig på en annan människa?

För vissa är det kanske det. Med tanke på alla inriktningar och fetischer det finns där ute så finns det otvivelaktigt män för vilka själva poängen är att hon bara låtsas vara med på det. Att de har all makten.

För andra är det nog, som en av mina stadiga läsare föreslog i en tidigare kommentar, att man helt enkelt inte kan be sin fru/flickvän/one-night-stand om vissa mer exotiska önskemål. Det finns saker man inte tar upp med någon man inte betalar för att inte bry sig.

Men jag tror att för de flesta handlar det om att när man betalar för det är det okomplicerat, fritt från skuldkänslor, fritt från politik, fritt från tankar på någon annan. På många sätt är Pretty Woman inte en chickflick utan den ultimata manliga fantasin. En toksnygg flickvän som bara finns där. Inga bråk, inga krav, inget krångel.

Är det en särdeles hög drift? Givetvis inte, men jag tänker inte låtsas som om jag inte förstår den. Kan man inte bara runka? Det är en motfråga som säkert dyker upp men som jag har svårt att förstå. Det handlar inte om att få orgasm. Det kan man naturligtvis fixa själv. Men om sex är vin är masturbation en halv klunk ljummet vatten. De rör sig möjligen i samma universum, men definitivt inte i samma galax.

Jag har suttit ensam och läst prostituerades annonser (och jävlar vad det finns såna och jävlar vad de är tydliga, det trodde jag i min naivitet faktiskt inte) och emellanåt händer det att jag glömmer varför jag borde låta bli. Jag minns alltid att det finns en orsak men jag kan inte alltid minnas vilken den är. Varför skulle just jag vara så förbannat helig?

Om jag någonsin agerade på den känslan så skulle det sluta med en explosion av självförakt, att min värld blev något mörkare och att kvinnan i fråga gick därifrån med pengarna utan att ha gjort något mer för dem än att dyka upp, vilket vore en osannolikt optimal kväll för henne, och just där har vi väl den egentliga anledningen att låta bli.

För att genomföra något sånt måste jag glömma - i alla fall för stunden - att den andra människan är en människa. När jag tänker på hur sociopat jag ibland känner mig och sen inser att det tydligen finns miljoner män som är kapabla till en känslobortkoppling som jag inte är i närheten av vet jag inte om jag ska vara glad för min egen skull eller gråta för världens.

Om torskar

Så har det dykt upp ännu en prostitutionsskandal och häromdagen läste jag om nån bordellhärva där ett antal hundra män gripits. Spontant ställer jag mig frågan hur detta kan hända om och om igen. Vem är det som fortsätter köpa sex när det inte bara kriminaliserats utan dessutom blivit en av de handlingar som inte bara är illegala utan socialt oacceptabla?

Jag har aldrig köpt sex och jag kan inte för närvarande föreställa mig en realistisk händelsekedja som slutar med att jag gör det. Men jag tänker inte heller vara helt PK och låtsas att jag inte ser poängen med det. Det gör jag. Jag fattar vari attraktionen består. Jag behöver inte pyssla med det för att förstå driften.

Däremot förstår jag inte varför man faktiskt gör det. Det faller på ren cost-benefit-analys. Man måste vara ruskigt beroende för att få för sig att gå till en prostituerad i dagens Sverige. Jag förstår mig på beroenden. Jag har en missbrukarpersonlighet och skulle förmodligen kunna göra mig beroende av rädisor om jag gav mig fan på det, men jag har ändå svårt att föreställa mig ett psykiskt (jag föreställer mig att man inte får abstinens av att inte ligga med prostituerade) beroende som jag skulle fortsätta med om det blev olagligt.

Mina tre stora droger är alkohol, socker och långdistanslöpning (funkar perfekt - den tredje balanserar upp de första två). Jag skulle sakna var och en av dem om de försvann och förbjöds, men jag tror nog att jag skulle låta dem vara. Visst, man kan inte veta säkert förrän man är där. Jag föreställer mig att det finns en knapp som automatiskt serverar whisky, choklad och maraton, men det är olagligt att trycka på den och jag kan inte se att jag skulle trycka, särskilt om det inte bara var lagen utan samhällsklimatet som vände sig mot dem. Vi pratar inte om felparkering eller fortkörning utan om sexköp. Det fanns säkert en tid när det var okej att nämna för sina kompisar att man diggade horor, men den tiden är försvunnen.

Jag har hört det sägas att vanetorskar är ute efter sökandet och jakten och spänningen snarare än själva sexakten (som snarare lämnar en bitter eftersmak än någon form av varaktig tillfredsställelse), och det är väl det enda som skulle förklara varför en känd politiker kastar pottoddsen i soptunnan och begår ett brott som per definition innebär att minst en annan person vet exakt vad det är man har gjort.

Det är dumt även om man inte råkar vara arbetsmarknadsminister, men är man det så går det bortom dumt och accelererar rätt in i stenkorkat. Det kan inte heller vara så att Sven-Otto Littorin levt i en så långvarig och ofrivillig celibat att det här var den sista desperata utvägen; jag tror nog att arbetsmarknadsministern kan få ett ligg om han vill. Henry Kissinger scorade så hårt att han behövde penistransplantation, och se hur han såg ut.

Så jag antar att såna som jag bara inbillar oss att vi förstår varför man går till en prostituerad. För oss skulle det handla om sexbiten, och därför gör vi det inte. För dem som faktiskt gör det är det inte det som är det viktiga, och de behöver risken.

Man tycker det borde finnas andra möjligheter att tillfredsställa det behovet. Till och med om man är arbetsmarknadsminister.