Varför torska?

Hanne Kjöller skriver i dag intelligent och intressant om asiatisk prostitution. I sin text ställer hon också frågan om varför en ung, snygg kille nånsin skulle gå till en prostituerad. Varför betala för något som man kan få gratis? Vad är det man är ute efter; är det just att våldföra sig på en annan människa?

För vissa är det kanske det. Med tanke på alla inriktningar och fetischer det finns där ute så finns det otvivelaktigt män för vilka själva poängen är att hon bara låtsas vara med på det. Att de har all makten.

För andra är det nog, som en av mina stadiga läsare föreslog i en tidigare kommentar, att man helt enkelt inte kan be sin fru/flickvän/one-night-stand om vissa mer exotiska önskemål. Det finns saker man inte tar upp med någon man inte betalar för att inte bry sig.

Men jag tror att för de flesta handlar det om att när man betalar för det är det okomplicerat, fritt från skuldkänslor, fritt från politik, fritt från tankar på någon annan. På många sätt är Pretty Woman inte en chickflick utan den ultimata manliga fantasin. En toksnygg flickvän som bara finns där. Inga bråk, inga krav, inget krångel.

Är det en särdeles hög drift? Givetvis inte, men jag tänker inte låtsas som om jag inte förstår den. Kan man inte bara runka? Det är en motfråga som säkert dyker upp men som jag har svårt att förstå. Det handlar inte om att få orgasm. Det kan man naturligtvis fixa själv. Men om sex är vin är masturbation en halv klunk ljummet vatten. De rör sig möjligen i samma universum, men definitivt inte i samma galax.

Jag har suttit ensam och läst prostituerades annonser (och jävlar vad det finns såna och jävlar vad de är tydliga, det trodde jag i min naivitet faktiskt inte) och emellanåt händer det att jag glömmer varför jag borde låta bli. Jag minns alltid att det finns en orsak men jag kan inte alltid minnas vilken den är. Varför skulle just jag vara så förbannat helig?

Om jag någonsin agerade på den känslan så skulle det sluta med en explosion av självförakt, att min värld blev något mörkare och att kvinnan i fråga gick därifrån med pengarna utan att ha gjort något mer för dem än att dyka upp, vilket vore en osannolikt optimal kväll för henne, och just där har vi väl den egentliga anledningen att låta bli.

För att genomföra något sånt måste jag glömma - i alla fall för stunden - att den andra människan är en människa. När jag tänker på hur sociopat jag ibland känner mig och sen inser att det tydligen finns miljoner män som är kapabla till en känslobortkoppling som jag inte är i närheten av vet jag inte om jag ska vara glad för min egen skull eller gråta för världens.