Som jag tidigare nämnt är jag rätt förtjust i internet och andra symptom på kommunikationsrevolutionen, även om jag fortfarande inte har en aning om vad det är tänkt att man ska ha Twitter till. Om inte annat så kan jag ju skriva en massa trams och sen läser människor det, vilket är ett fantastiskt koncept. Det har dock även sina nackdelar. Bland annat gör det sitt bästa för att mörda humorn.
"Va?", hojtar den lokala 4chan-avdelningen. "Internet är ju det roligaste som finns! Det finns memes, image macros, rickrolling, photoshops..."
Och det är just det. Visst finns det massor med kreativ, nyskapande och förbannat rolig humor på internet. Det är bara det att det också finns en massa humor som är formulaisk och stel medan den låtsas vara kreativ, nyskapande och förbannat rolig. Internet har förvandlat internskämtet från något man skrattar åt tillsammans med kompisar som råkade vara närvarande när det föddes till något som av sina kännare anses allmängiltigt och används för att exkludera dem som inte har sett det innan. Det är det blotta faktum att något anses vara ett skämt som gör att det är ett skämt.
Nån gång under förra halvåret tog en fotograf en bild på Keanu Reeves när han satt på en bänk och åt en smörgås. Ingen del av föregående mening är uppseendeväckande. Fotografer tar bilder på kändisar även om de inte gör något intressant just då, människor sitter på bänkar, människor äter smörgåsar, Keanu Reeves är en människa. Av någon oklar anledning var det några nördar som ansåg den här bilden oerhört festlig och de satte genast igång med den sedvanliga cirkusen: den nydöpta Sad Keanu klipptes in i berömda bilder och bilder från filmer, byggdes i Lego och så vidare. Det har hänt många gånger förr och det kommer att hända många gånger igen.
Någon ung man (kalla mig åldersrasist och sexist, men jag är beredd att sätta min vänstra själ på att de flesta av deltagarna faller i den kategorin) klipper taffligt in Keanu i ett gammalt foto som har använts i liknande sammanhang tvåhundraarton gånger tidigare och lägger upp det på nån internetsida där alla skrattar i kommentarerna, och det enda problemet är att det inte är roligt. Inte ett dugg.
Den här bilden är bara rolig om man i förväg informerats om att den är rolig. Annars rycker man bara på axlarna och undrar varför någon klippt in en slumpad bild på Keanu Reeves i en filmruta från en Kevin Smith-film. Visst, det finns hur mycket humor som helst som bygger på förkunskap och jag skulle hävda att det är sällan något är riktigt roligt utan att kräva någon förkunskap alls, men man ska inte före ett skämt behöva hålla upp en skylt där det står SKÄMT.
Det finns hur många sådana exempel som helst. Lost Frog var kul för att originalet var kul. Rickrolling var aldrig kul. Om du inte redan vet vad det är undrar du bara varför jag nyss länkade till en musikvideo från åttiotalet.
Ett sånt här fenomen hade förr i tiden varit begränsat till en liten kompiskrets, vilket är dess naturliga hemvist. Nu sprids det över hela den uppkopplade världen men behandlas fortfarande som om det levde inom den där lilla kompiskretsen, och det gäller att vara med i början så att man kan skratta åt dem som inte var det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar