Pansarskallen talar

Jag har tjatat förut om att jag inte vill tro på reklam. I min värld kan eländet inte fungera, men lik förbannat verkar det göra det. Samtidigt brukar det få väldigt magra resultat när jag försöker komma på något som jag köpt på grund av reklam. Det har i alla fall aldrig varit något i stil med "The 4 Guys" som influerat mig (allvar, jag hade sett den filmen massor med gånger innan jag insåg att jag inte hade en aning om vad det var den gjorde reklam för, och för övrigt har jag aldrig köpt en flaska Captain Morgan's i mitt liv) utan om något så har det rört sig om att jag har fått veta att någon trevlig vara existerar som jag tidigare inte kände till.

Till detta hör alla de psykologiska knep som man redan på högstadiets hemkunskapslektioner fick lära sig att affärer använde för att maximera sin profit genom att manipulera kunderna som vita möss. Jag svalde det rätt av men många år senare insåg jag att även om jag knallade omkring och trodde på att godis fanns vid kassorna för att det är där man impulshandlar så kunde jag inte föreställa mig en butiksanställd som stod och tvinnade mustascherna runt fingrarna medan han placerade ut godiset för att ge maximal psykologisk effekt. Sånt här är mycket lättare att tänka sig utfört av en abstrakt kraft än av en faktisk människa. Jag kanske bara är en obotlig människoälskare.

Jag vill inte tro på de knepen heller. Jag tror inte att jag någonsin i vuxen ålder plockat åt mig en chokladbit för att det råkade finnas där när jag inte hade något bättre för mig, och innan jag var i vuxen ålder så var det för att handla choklad som jag gick till affären till att börja med. Jag har funderat på att börja spara kvitton och analysera dem i efterhand för att se om jag verkligen är en sån pansarskalle som jag tror. Det kanske är nästa projekt så fort jag har räddat världen.

Jag började tänka på det här då jag häromdagen läste den här artikeln. Här finns alltså fem tricks som enligt all tillgänglig kunskap ska funka, och jag fattar inte hur de rimligen kan göra det. Låt oss ta oss en titt.

Vi rör oss i bestämda mönster. Visst, jag går medurs genom affären (jag antar att vänstertrafikmentaliteten lever kvar i Sverige). Det beror på att ingången är till vänster och kassorna till höger. Det vore bara korkat att gå moturs. Av de affärer jag hyggligt regelbundet shoppar i är det bara en som är arrangerad på det motsatta sättet, och hur rör jag mig där? Moturs.

De där kunderna i Philadelphia som trängde sig förbi pallar för att få röra sig som de var vana vid måste vara sniglar, alternativt tämligen primitiva reptiler.

Vi gillar sånt som glänser, blänker och glittrar. Tja, det kanske vi gör. Jag ser mig omkring i mitt hem och det enda som skickar tillbaka ljuset mot mig är skärmar och speglar, men det här är något man inte så lätt kan testa hos sig själv, så jag ska inte bråka om den här punkten.

Vi blir höga av att handla. Jag har märkt själva effekten. Ibland vill jag köpa något. Det är roligt. Då brukar jag köpa något extra gott att äta eller någon bok eller film som jag vill ha. Enligt artikeln ska jag i stället köpa en massa som jag inte vill ha. Det har jag däremot inte märkt.

Jag har nu kollat igenom mina hyllor. Jag ser inte ett spel jag aldrig har spelat, inte en film jag aldrig har sett och exakt en bok jag aldrig har läst. Jag började läsa den, tyckte inte om den, och den står bara kvar i hyllan av religiösa skäl. Fråga inte.

Vi förstår oss inte på siffror. Det här var det som chockade mig mest. Jag trodde att alla såg 499 och översatte det till 500. När jag håller koll på min shopping i huvudet rundar jag alltid upp. 12,50 är 13. 9,90 är 10. Ibland är 37,90 till och med 40, det beror på dagsformen. Och behöver man penna och papper för att räkna ut 3*1,99 är man funktionellt efterbliven.

Vårt smaksinne luras av märken. Jag känner ingen skillnad på Coca Cola, Pepsi, Coke Light, Pepsi Max, Coke Zero, Jolly Cola, XL Cola eller nån annan variant. Jag kanske skulle kunna om jag smakade dem mot varandra som i ett Pepsi Challenge men skillnaderna är i alla fall inte stora nog för att det ska spela någon roll för mig.

Det kan förstås ha att göra med att jag inte gillar eländet, men jag tog just en tur till mitt kylskåp och jag kan inte hitta något där som jag inte kan förklara varför jag har utan att hänvisa till märket. Det är nuffrorna under Näringsdeklaration som styr mig och när det är konflikt där så är det prislappen.

Är det verkligen bara jag som har märkt att kvalitetsskillnader mellan märken i de allra flesta fall är minimala, för att inte säga marginella och direkt imaginära? Jag kan inte ens minnas från gång till gång vilket vin jag tyckte var gott. De funkar, allihop.

Tre möjligheter finns. Antingen bedrar jag mig, eller så fungerar inget av det här och alla är totalt lurade, eller så är jag en cyborg. Greetings, human.