Det här gör mig så trött och så förbannad. Än en gång har en ännu icke dömd person hängts ut som grov brottsling i pressen och än en gång ska det försvaras med bräckliga argument som bara är till för att pliktskyldigast dölja de riktiga motiven: de trodde att de a) skulle sälja fler tidningar och b) komma undan med det. De har säkert rätt om båda sakerna.
Det är inget fel med att vilja sälja tidningar, särskilt inte om man råkar vara chefredaktör på en. Jag önskar bara att de någon gång kunde låta bli att låtsas att det låg någon genomtänkthet bakom rättssäkerhetskränkande beslut. Hyckleri är något av det vidrigaste som finns och har man inte den ganska medelmåttiga stake som krävs för att stå för att skriva Peter Mangs i sina artiklar ska man nog låta bli att göra det också.
Peter Mangs är inte dömd. Han kan fortfarande frikännas. Det är orsaken till att hans ansikte och namn borde ha hållits långt borta från tidningarna. Svårare än så är det inte. Om han visar sig vara oskyldig är hans liv förstört. Jan Helin tar gärna upp Hagamannen men är noga med att inte nämna den man som under en väldigt kort period misstänktes för mordet på Anna Lindh och hann se sitt privatliv fläkas ut i kvällspressen och bli outad som bisexuell inför hela världen. Han var oskyldig och hade varit en nyttig läxa för ivriga namnpublicerare om de brydde sig ett dugg om något annat än ovan två nämnda motiv.
Innan jag går in på själva argumenten kan jag inte undvika att roas av att benämningen "nye lasermannen" sägs ha sin grund i ett samarbete med en erfaren polisutredare som visade att mannens tillvägagångssätt hade likheter med John Ausonius. Det hade även en pärlhöna kunnat informera Helin om.
Låt oss gå igenom försvarstalet.
Starkt intresse. Brottets höga profil är i sig en anledning att publicera namn och bild på en odömd person. Med andra ord: ju mer du skadas av att hängas ut, desto större är risken att det sker.
Starka misstankar och teknisk bevisning. Aftonbladet tar sig här rollen av polis, åklagare och domare. Det är inte pressens roll att avgöra vem som är skyldig eller vilket straff som ska delas ut. Pressen ska rapportera.
Tidigare utslag i Pressens Opinionsnämnd. Det är här Helin kommer närmast ärlighet. Det handlar inte om något etiskt ställningstagande utan om huruvida man kan komma undan med det.
Försvårning av utredningen. Helin försvarar sig med att det ibland anses förenligt med god publicistisk sed att publicera uppgifter som försvårar en utredning, och det stämmer. Det är inte svårt att tänka sig en situation där det är rätt att publicera sådana uppgifter. Det sker till och med rätt ofta. Däremot är det inte rätt att oåterkalleligen förstöra alla ögonvittnesuppgifter och den som tror att man gjort något annat genom den här publiceringen har några bra studier att läsa.
Mangs identitet fanns redan på vissa nätforum. Jag har räknat och räknat och kollat mina beräkningar om och om igen och jag kan inte få två fel till ett rätt hur jag än försöker. Dessutom går det alltid att få tag på misstänktas identitet på ett eller annat sätt om man försöker - via tingsrätten, till exempel - men det är en liten minoritet som försöker och det är bara en något större minoritet som hänger på Flashback Forum. Kvällspressen når praktiskt taget varenda svensk, via löpsedlarna om inte annat.
Expressen hade redan publicerat. Okej, jag kollade beräkningarna en gång till. Inte ens tre fel blir ett rätt.
Naturligtvis är det hela inte enbart Aftonbladets fel. Som nämnts ovan var det Expressen som publicerade först. Att däremot publicera, dölja beslutet bakom ett tunt skikt hyckleri, och sen kalla Flashback för oansvariga utgivare är bara patetiskt. Jag hyser ingen kärlek till större delen av Flashbacks befolkning men om man måste ge den ett erkännande så är det att de aldrig låtsas vara något annat än det de är.
Ungefär här brukar någon börja hojta om att jag vill dalta med brottslingar, är snällare mot Mangs än han var mot sina offer och så vidare. Jag har två svar på det:
1. Han är fortfarande inte dömd. Låt oss vid Frälsarens skägg hoppas på att han är skyldig och blir dömd, för annars har en oskyldig människa fått sitt liv krossat.
2. Det kan du ge dig fan på. Det är så vi visar att vi är bättre än människorna vi tar oss för att spärra in och stoppa undan. Det är så vi visar att samhället är något fint och värt att kämpa för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar