Skejtargrisen 3: This Time It's Personal

Jag slutar aldrig fascineras av skejtargrisens alltäckande mångsidighet. Han hanterar de mest skilda underlag, till och med de knottriga:


Hans budskap är ständigt anpassningsbart för att tilltala de trendkänsliga:


Han kan vara mindre än vanligt och knappt bry sig:


Han lever frimodigt i symbios med klotter:


Han behärskar skuggorna:


Han kan smyga på sig själv runt hörn och därmed utgöra det sällsyntaste av djur, den dubbla skejtargrisen:


Han innehar lastbilskörkort:


Han får rött smink att se coolt ut:


Han intar ibland en aggressiv hållning:


Men han är förbannat trött på det här envisa ryktet att han har fem ben:


Framför allt finns han alltid där för att göra vardagen lite ljusare. Tack, skejtargrisen. Visa oss vägen.

Skejtargrisen 2

Okej, det här kanske håller på att bli en besatthet för mig. Det får ni helt enkelt stå ut med. Jag kan inte - vill inte - sluta fascineras av vår hjälte, skejtargrisen. Här softar han lite i väntan på att klistras över av en löpsedel:


Här söker han skugga undan den brännande solen:

Här har han drabbats av ett lättare regnfall:


Här har han plötsligt fått en oemotståndlig lust att sprida sitt budskap verbalt:


Han har vandrat vidare ut mot västra hamnen:


Och sist men inte minst, här har vi den första dokumenterade rörliga skejtargris som påträffats i fält, på baksidan av en cykelbarnstol:


Hedra skejtargrisen. Lev med skejtargrisen. Finn frälsning genom skejtargrisen.

Skejtargrisens julhälsning

Även skejtargrisen har smuttat på glöggen och kommit i julstämning:


Jag stämmer naturligtvis in; god jul till alla bloggläsare.

Skejtargrisen

Plötsligt fanns den där. En borstig gris som med lugn tillförsikt åkte skateboard in i framtiden. Stressbefriad, avslappnad, nästan Zenlik i sin stoiska inställning till världens vedermödor. Budskapet var entydigt: ... okej, jag har ingen aning om vad budskapet är. Jag vet bara att den dök upp, på väggarna runt om i Malmö, på gatorna, till och med på baksidan av en barnstol på en cykel. Skejtargrisen.

Här har vi en av de första jag såg, från Östra Farmvägen:


Inte långt därifrån finns ett vågigt exemplar:


Skejtargrisen har tagit sig inomhus och erövrat en toalett på IKEA:


Nöjespalatset Amiralen har fått en maskot:


En ovanlig vit tolkning från Karlskronaplan:


Ett av de piggare exemplaren:


Tydligen har skejtargrisen fiender också, för här har den blivit överkryssad av någon ond nattsmygare:


Vem begick detta hemska dåd? Ingen aning. Vem är skejtargrisen? Ingen aning. Jag har aktivt låtit bli att ta reda på mer om denna nya kulturella ikon. Loesje var mycket roligare när det bara var mystiska affischer med kryptiska meddelanden; poängen gick förlorad när det började publiceras intervjuer och hela historien kommittéfierades. Skejtargrisen är sig själv, behöver inte vara mer, och ber inte om ursäkt för något.