Plötsligt fanns den där. En borstig gris som med lugn tillförsikt åkte skateboard in i framtiden. Stressbefriad, avslappnad, nästan Zenlik i sin stoiska inställning till världens vedermödor. Budskapet var entydigt: ... okej, jag har ingen aning om vad budskapet är. Jag vet bara att den dök upp, på väggarna runt om i Malmö, på gatorna, till och med på baksidan av en barnstol på en cykel. Skejtargrisen.
Här har vi en av de första jag såg, från Östra Farmvägen:
Inte långt därifrån finns ett vågigt exemplar:
Skejtargrisen har tagit sig inomhus och erövrat en toalett på IKEA:
Nöjespalatset Amiralen har fått en maskot:
En ovanlig vit tolkning från Karlskronaplan:
Ett av de piggare exemplaren:
Tydligen har skejtargrisen fiender också, för här har den blivit överkryssad av någon ond nattsmygare:
Vem begick detta hemska dåd? Ingen aning. Vem är skejtargrisen? Ingen aning. Jag har aktivt låtit bli att ta reda på mer om denna nya kulturella ikon. Loesje var mycket roligare när det bara var mystiska affischer med kryptiska meddelanden; poängen gick förlorad när det började publiceras intervjuer och hela historien kommittéfierades. Skejtargrisen är sig själv, behöver inte vara mer, och ber inte om ursäkt för något.
1 kommentar:
Nice, den är verkligen överallt! Finns även på Djäknegatan, Caroli och vid Norra Triangelstationen.
Skicka en kommentar