Case. In. Fucking. Point.

Apropå förra inlägget: om jag någonsin känner mig alltför uppåt och glad, om jag är för positivt inställd till livet, människor och världen, då ska jag bara läsa den här Aftonbladet-chatten igen och bli av med alla villfarelser.

Det handlar alltså om den brutala och dödliga sex-mot-en-gruppvåldtäkten i Indien. Och vad dominerar början av chatten? Att det är för jävligt att Aftonbladet skriver om det. För våldtäkter sker ju faktiskt i Sverige också.

Jag vet inte vad det är för förkrympta, förkolnade, nerkylda hjärtan de här människorna har, men jag vet vad det påminner mig om. Någon gång på nittiotalet skulle en tidning - förmodligen Sydsvenskan men jag är inte säker - starta en specialtidning riktad mot invandrare. Min rasistiske farfar tyckte det var för jävligt, de borde i stället ha en specialtidning riktad mot pensionärer. Då insåg jag att jag helt enkelt är en bättre människa än många andra. När jag läste om invandrartidningen tänkte jag "gött" och vände sida. Om jag hade läst om en pensionärstidning så hade jag... tänkt "gött" och vänt sida. Men inte farfar, och inte de här klumploberna heller.

Jag försöker förstå. Hur ser det ut inne i huvudet på någon som ser en tidning skriva om ett fasansfullt brott och blir arg, inte för att det finns slemkräk som gör sånt utan för att tidningen skriver om det? Hur är det ens möjligt att bli så arg över det att man lyckas uppmana nog med energi för att tjafsa om det i en chatt? Hur se de här varelsernas idealvärld ut?

Det är ändå bara uppvärmning, för sen dyker naturligtvis Sverigedemokraternas lokala fanclub upp och ska lyckas trycka in sin favoritfråga. Det är en vida spridd idiothobby det. Jag minns själv ett inlägg jag skrev om prostitution som kommenterades av någon skitfläck som copy-pasteade något han formulerat ihop - eller, mer troligt, snott nånstans ifrån - om att kvinnor också köper sex. Vilket alla vet och ingen hade ifrågasatt. Men är man en mjukhjärnad enfrågefanatiker så är den frågan alltid on-topic.

Så vi får höra frågan om varför Aftonbladet mörkar våldtäktsmäns etnicitet, och blir alla dummare av att läsa det en gång till. Det är ändå ingenting mot det vandrande syreslöseri som säger att nog finns det en lag om att man inte får skriva om sånt som kan påverka invandringen negativt.

Det finns bara två möjligheter: antingen är han så legendariskt korkad att jag personligen känt kejsartamariner som skulle spöa honom i varenda frågesport, eller så tror han inte på det och häver det ut sig för att flytta mittpunkten, normalisera, övertyga människor som faktiskt är så legendariskt korkade eller bara roa sig. Och då är han i stället ond. Båda alternativen är deprimerande.

De stora dystopierna känns direkt uppmuntrande i jämförelse. Inte ens den mest svartsynte domedagsprofet förutsåg att samhällssamtalet skulle styras av de dummaste, och fördumma alla som lyssnade.