fredag 30 december 2011

Vi skulle inte klaga


I dag läste jag på Twitter att en vän till mig hatade sina bröst (hon använde dock inte ordet "bröst") och tillade att om "de en dag bara gick upp i rök skulle jag inte klaga". Jag tror att hon i alla fall skulle undra, men jag tror på att om allt i övrigt visade sig okej skulle hon inte sakna dem.

Jag känner nämligen likadant inför mitt skägg, och inte bara för att det aldrig någonsin blir ett faktiskt skägg utan bara ser sluskigare och sluskigare ut ju längre jag går utan att raka mig. Jag tycker i största allmänhet att det är ett jävla besvär och har studerat sätt att bli av med möget upp till och inklusive att på något sätt ådra mig alopecia universalis. Vilket verkar omöjligt.

De här sakerna, sekundära könskarakteristika, ska vara omistliga och delar av personen och så vidare, men både jag och hon kan lugnt tänka oss att göra oss av med våra. För en herrans massa år sedan läste jag en tidningsartikel om skägg där det bland annat stod att även om det för många bara är ett besvär att raka sig varje dag vore det en katastrof för könsidentiteten om skäggväxten upphörde. Min far - i och för sig skäggig sedan många år - höll tankfullt med.

Om min skäggväxt upphörde skulle jag först bli orolig, prata med lite doktorer och dylikt för att reda ut om det var ett symptom på något djävulskap, men om allt checked out skulle jag starta en ny religion för att ha någon att tacka för detta mirakel. Aldrig mer se ut som en slusk, aldrig mer behöva skrapa huden med en vass metallbit, aldrig mer klia mig i ansiktet som en annan lodis för att jag gått ett par dagar utan att skrapa huden med en vass metallbit. Aldrig mer tro att jag var klar för den här gången med att skrapa huden med en vass metallbit bara för att upptäcka att det fanns nån jävla vrå nånstans vilket borde vara omöjligt på ett slätt ansikte.

Vad skulle det göra med min könsidentitet? Förmodligen ingenting, eller så skulle jag plötsligt upptäcka att jag faktiskt har en könsidentitet som dittills flugit under radarn. Missförstå mig inte, jag är man, jag har inget särskilt emot att vara man, jag har ingen större önskan att vara något annat, men det är ingen stor grej. Jag har aldrig "känt mig som man" eller förstått vad det betyder, jag är man men det är ju en slump och inget att hänga upp sig på.

Så varför skulle jag bry mig om det plötsligt slutade växa drygt hår i ansiktet på mig? Och vad har man för identitet, köns- eller annan, om det är en katastrof för den att det slutar? Jag föredrar att hänga upp mitt värde på sånt som spelar roll och sånt jag kan påverka.

Inga kommentarer: