Jag har tidigare berört min fascination för en bra början i böcker. Det är en väldigt specifik konstart att starta en berättelse på ett fängslande sätt så att läsaren hamnar i rätt sinnesstämning och blir pigg på att läsa vidare. Det finns gott om bra exempel i litteraturhistorien men en av mina absoluta favoriter står Ray Bradbury för i Something Wicked This Way Comes, en bra bok som blev en bra film med den konstant kuslige Jonathan Pryce som skurken.
First of all it was October, a good month for boys.
First of all - Tonen slås an. Slå dig ner, ta dig en kopp varm choklad, luta dig tillbaka, nu kommer det en berättelse.
it was October - Bilderna dyker omedelbart upp. Löv som gulnar och blir röda, vattenpussar, gråa moln, regnskurar, svalnande vindar.
a good month - En bra månad? På vad sätt är oktober en bra månad? En bra månad för vem? Vilka är dåliga månader och varför?
for boys - Okej, det här är en historia om pojkar. Vi vet vad vi har att vänta oss. Det är oändliga skoldagar och busstreck, äppelpallning och rycka flickors flätor, oskuldsfulla problemlösa eftermiddagar innan mamma ropar in på middag.
Och naturligtvis är det precis vad vi får också. Det här är en historia om pojkar och deras särskilda sätt att se på livet, deras egen lilla värld som vissnar med åldern men aldrig riktigt bleknar bort, deras förhållande med de vuxna. Och naturligtvis får vi en förklaring på varför oktober är en bra månad för pojkar och varför andra månader är sämre; Bradbury lägger några hundra ord på att förklara det fast det inte har någon som helst betydelse för resten av historien. Vem bryr sig? När vi har läst hans redogörelse för årets månaders varierande kvalité för pojkar är vi fast. Den här boken ska läsas ut. Helst nu.
För att citera Göran Hägg: Så börjar en bra bok. Däremot har jag glömt hur den slutar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar