Jag fortsätter hänga på vecka 6 som denna vecka handlar om hur man lär sig om sex. Jag har själv väldigt vaga minnen av hur och var och när jag lärde mig hur sex fungerar (paus för de obligatoriska skämten på ämnet att jag ännu inte har lärt mig det).
Jag minns missuppfattningar jag hyste; till exempel kommer jag ihåg ett samtal som jag nån gång på lågstadiet hade med en kompis, där jag bestämt hävdade att tanken var att man skulle föra in kuken och sen somna tillsammans. Det var så det blev barn. Under ett annat samtal med samma kompis sa han att han förstod vad bögar gjorde men inte lesbiska för de hade ju inget att stoppa in. Jag tittade på mina fingrar och misstänkte att jag nog kunde hitta på något med dem om det behövdes.
Men varifrån vi fick kunskap nog att ens kunna ha de här samtalen, det är helt borta. Jag minns porr i den begränsade mån det då fanns tillgängligt och jag minns hur jag försökte få ut vettiga fakta ur historierna (ja, jag läste dem faktiskt; till och med som prepubertal porrkonsument var jag geek). Jag minns sexualundervisning på högstadiet men vid det laget hade man allt det mekaniska klart för sig.
Nånstans däremellan plockade jag upp det bit för bit med det viktiga undantaget att man aldrig fick lära sig hur man faktiskt skulle göra. Det var bara att experimentera fram och det hade varit okej - sex kräver övning men det är lugnt för övandet är hur häftigt som helst - om det inte hade varit för de två bestående intrycken jag fick.
Det första intrycket var att man kunde göra rätt och fel, man kunde vara bra och dålig, och innan dess måste man oroa sig över att lyckas över huvud taget för det kunde gå fullständigt tokfel. Det jävliga med detta var att trots att det inte fanns något sätt att lära sig att göra rätt så skulle man se till att kunna det i alla fall för tjejen räknade med att man skulle veta så att hon bara kunde ligga där. Tjejer var rädda för att det skulle göra ont, killar var rädda för att inte ha en aning om hur det gick till.
Det andra intrycket var att sex är jävligt farligt. Jag växte upp medan AIDS-epidemin spred sig över världen som en medicinsk apokalyps, en ostoppbar löpeld av mystisk, obeveklig död. Vi hörde siffror och statistik och trodde på allvar att det här kunde vara slutet, det som fick världen att gå fullständigt Road Warrior. Varenda människokropp utmålades som en livsfarlig smitthärd och om man en enda gång hade sex utan kondom så var det över, då var det bara att gå och vänta på att kroppen skulle falla i bitar. Även om man hade den otroliga turen att ducka AIDS så fanns alla andra sjukdomar, smittor som för oss bara var namn, nertyngda med skräck: kondylom, gonorré, klamydia.
Och om man till äventyrs lyckades ha sex utan att falla i en enda av de medicinska fallgroparna så skulle hon bli gravid och då var det ett helt eget elände, så nattsvart att det skulle dröja långt in i vuxen ålder innan jag kunde tänka "graviditet" utan att spontant friassociera abort och förstörda liv.
Sex var något som sabbade liv, spred smittor, dödade och fördärvade och jävlades i största allmänhet. Det var vad jag tänkte på när jag i de yngre tonåren tänkte på sex. Att det även kunde vara riktigt gött var inget som kom fram - det antogs vi väl redan veta, hur vi nu skulle kunna vara så säkra på det. Givetvis måste vi lära oss allt det där också, det är bra att veta hur och varför man ska skydda sig, men det hade inte skadat om jag dessutom hade fått reda på vad det var tänkt att jag skulle hitta på med fingrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar