måndag 5 september 2011

Jo, det handlade om oljan


På DN skriver i dag Nathan Shachar om de diverse krig som förts runt om i världen och av vänstern sagts gälla olja eller andra naturresurser. Han slår fast att Irakkriget aldrig handlade om olja eftersom USA aldrig kunde stjäla Iraks olja eftersom arabstaternas olja nationaliserades för snart fyrtio år sen. Men han har helt missuppfattat kritiken.

Det var aldrig någon som trodde - jag hoppas i alla fall att det aldrig var någon som trodde detta, men det var det säkert någon som gjorde - att USA skulle göra Iraks oljeindustri till amerikansk, nationalisera den under stjärnbaneret och låta hela profiten gå till den egna statskassan. Det var aldrig Onkel Sam som personligen skulle åka till Irak och lasta oljefat. Det är till att börja med inte USA:s stil att nationalisera, men framför allt skulle det ge helt fel resultat. Kriget var inte till för att berika USA som nation, det var till för att berika USA:s företag. Företag som nu handlar olja och bygger upp ett söndersprängt land.

Det finns två anledningar att ge sig på länder som är rika på olja eller någon annan värdefull resurs. Den första är att säkra tillgången. Det är mycket bättre att ha en kompisregering i ett oljeland än att det styrs av en diktator som hatar en. Det var därför USA gick in och försvarade Kuwait när Irak anföll. Det var inte för att det var synd om Kuwait.

Shachar är den andra anledningen på spåren när han nämner att europeiska oljebolag står med mössan i hand och väntar på audiens hos Libyens regering. Det gör de säkert, och det finns en anledning till det. Det finns en massa pengar i oljan, pengar som oljebolagen inte kunde komma åt medan Gaddafi styrde och ställde. Skulle svenska regeringen gärna vilja att ett svenskt oljebolag fick feta kontraktet med Libyen? Absolut. Av precis samma anledning ville USA gärna få in amerikanska oljebolag eller deras bulvaner i Irak.

Om det nu inte var för oljan, varför angrep USA Irak? Det är svårt att tänka sig att någon på allvar trodde att Saddam satt inne med atombomber och att han var galen nog att smälla av en för att han blev sur. Och om topparna nu verkligen hade lyckats bedra sig så grundligt, varför brydde de sig inte om att ta över varenda potentiell vapenfabrik och säkra dem så fort som mänskligt möjligt? I stället skulle trupperna till Bagdad och välta statyer och posera för kameror.

Krig startas inte av humanitära skäl, de bara rättfärdigas med sådana. När amerikanerna gick in i Afghanistan var det för att hitta bin-Laden, utkräva hämnd och visa att USA fortfarande var Jordens alfahanne. Men plötsligt började vi höra om talibanernas hemska diktatur och hur fruktansvärt kvinnor hade det där borta och så hade vi ett krig som handlade om att befria de afghanska kvinnorna som det inte hade varit ett jävla dugg synd om innan två plan krockade med skyskrapor, och den som var emot kriget hatade afghanska kvinnor och ville att de skulle förtryckas och leva inspärrade i fängelser av svart tyg. Det var en effektiv retorisk avledningsmanöver.

Om jag har fel, krig startas på grund av ideologi och religion och omtänksamhet, och eventuella ekonomiska effekter är sekundära för att inte säga irrelevanta, så är jag nyfiken på varför Sydafrika fick vara ifred under dessa långa årtionden när alla hatade stället och dess raspolitik. Sanktioner och retorik var allt som den vita härskarklassen drabbades av, inte bombplan eller tanks. Om det fanns ett land man borde skicka en välgörararmé till, var det inte Sydafrika? Ändå hände ingenting, och man kan fråga sig varför.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tack och lov att det finns vettiga bloggare!

En Ding Ding DN har blivit en blandning av annonsbilaga och vimsiga tyckanden utan källhänvisning. Patetiskt! SvD håller otroligt mycket bättre nivå.

Axelman sa...

Mycket bra inlägg.

Shachar utgår ju också från att nationaliserade oljetillgångar inte kan övertas. Vad han inte förstår är att nationaliserade tillgångar kan privatiseras med en handvändning när man väl har makten i nationen i fråga.

Vi kan också fråga oss varför det finns så många oljeländer (Irak, Libyen, Venezuela, Iran, Nigeria) vars folk aldrig dragit nytta av denna påstådda rikedom, om det nu är omöjligt att ta över nationaliserade tillgångar.

Anonym sa...

Kriget, både det nuvarande och det tidigare, handlar snarare om att den vita människan gärna vill ta över hela världen. Det vapen som fungerat väldigt väl under flera hundra år är Kristendomen. Missionärer åker till främmande folk och lär dem civilisation varvid de underkuvade folkens egen levnadsstil går under.

När de av för överlevnad av naturliga skäl arbetssamma nordiska männen drivs av ett självuppoffringsideal i händerna på kvinnor som söker ökad bekvämlighet har man en häxbrygd att söka sig bort från.

Tobias Wallin

Patrik sa...

Vita är inte piggare än andra på att ta över världen, de har bara historiskt haft bättre möjligheter att göra det. Se Jared Diamond, Guns, Germs and Steel.

Max Wejstorp sa...

Bra skrivet! Blev förvirrad av DN's ganska snurriga artikel. Känns klarare nu.

Max Wejstorp sa...

Och Nathan Shachar, kan du inte skriva rakt ut vad du tycker kriget handlar om? Eller ser det tokigt ut när det kommer på pränt?

Bmnj sa...

The West won the world with the appliance of organized violence. Some westerners often forget that. Non-westerners never do. Citat Samuel Huntington

Mannen som tror att det pågår eller snart ska pågå ideologiska civilisationskrig i världen.

Soselo sa...

Med risk för att bli beskylld för religiositet eller hemfallen åt barnkammaraktiga världsförklaringar vill jag ändå slå ett trotsigt slag för materialismen. Shachar ger inte en materialist något reellt val: antingen är man religiös eller - religiös. Om ett antal länder under USA:s och NATO:s ledning i den värld vi alla tycker oss förnimma väljer att invadera och/eller bomba det ena strategiskt belägna oljelandet efter det andra får vi efter hand en stark misstanke att orsaken är materiell. En stark orsak för vår "materialism" är nämligen att de ideella skäl som vederbörande stater har angett för sina interventioner - i fallet Libyen humanitära - relativt snart har visat sig vara svepskäl och har alltför kort bäst-före-datum.