Det är ingen hemlighet att jag älskar film eller att jag ser en massa film. Trots det går jag väldigt sällan på bio. Senaste gången var när jag såg Pina, som jag hade fått som önskemål till filmbloggen och ville se i 3D, och gången innan det var Harry Potter and the Deathly Hallows Part II; då var det inte ens min idé. Häromdagen skrev Roger Ebert om varför biograferna ser färre och färre besökare och medan han tror att de kan räddas tror jag att de är på utdöende. Porrbiograferna dog när videon kom och även om det är en trevligare upplevelse att se 12 Angry Men tillsammans med hundra andra cineaster än att masturbera tillsammans med hundra andra pervon så tror jag att vi ser samma process på gång här.
1. The absence of a a must-see mass-market movie. 2011 hade tydligen ingen Avatar eller The Dark Knight och då höll sig massorna borta. Visst, jag såg både Avatar och The Dark Knight på bio (den senare är en av få filmer jag sett på bio två gånger); i det första fallet för att folk tjatade om att den skulle ses i 3D och i det senare för att jag inte ville vänta en sekund till. Hur som helst är detta högst tillfälligt; gigantiska publikdragare är inte borta för evigt.
2. Ticket prices are too high. Det är inte något jag funderar över, men för familjer är det säkert ett riktigt problem.
3. The theater experience. Här är den enorma för mig. Varje gång jag går på bio har jag en sorts lågnivåångest innan filmen börjar. Kommer det här att vara en trevlig, mysig upplevelse eller kommer folk att sitta och prata, sparkas och leka med sina mobiltelefoner? När jag ser på film ser jag på film. Jag vill sugas in i världen. Jag vill inte missa en detalj. Jag vill uppleva hela visionen. Jag fattar att jag är mer pretto än genomsnittsbiobesökaren men jag tror det här är stort för de flesta.
4. Refreshment prices. Om jag har med mig något in på bion köper jag det någon annan stans. Jag gillar inte popcorn, jag gillar inte läsk. Därför kan jag inte uttala mig om det här.
5. Competition from other forms of delivery. Tjafsande drygon i biosalongen skulle inte spela någon större roll om bio vore enda sättet att se film. Så är det inte längre, och det kommer bara att bli mindre och mindre så i framtiden. I det här sammanhanget lever jag på bronsåldern och jag har ändå tillgång till så mycket film att bio bara blir ett extra besvärligt sätt att se film.
6. Lack of choice. Eftersom jag så sällan går på bio har jag dålig uppfattning men sist jag kollade på en biotablå blev jag positivt överraskad, och då var det bara SF:s. Vi har konstbiografen Spegeln i Malmö också där alla möjliga mer udda filmer går. Det här kanske är något amerikanskt eller så har jag och Ebert olika förväntningar.
Poängen är hur som helst att bio bara blir mer och mer irrelevant. Fördelen det har är att det gör filmen till en happening. Man anländer, tar sin plats, gnosar ner sig i fåtöljen om man har turen att vara i min storlek, laddar upp med snacks, och förbereder sig på en upplevelse. Kanske gör man det i ett stort sällskap och efteråt driver man ut medan man pratar om filmen. Det gör film till en gemensam erfarenhet och en stor grej, helt enkelt.
Men det räcker inte. Hemma kan jag äta, gå på toa utan att missa något, ligga ner i soffan om jag känner för det, och jag kommer absolut inte att bli störd av någon som snackar, bråkar eller leker med sin mobiltelefon. Bion får spö av mitt vardagsrum och så enkelt är det.
Nu kommer väl bio inte att dö ut helt och hållet. Det kommer säkert att finnas någon kvar som visar barnfilm - så man kan gå med hela familjen - och filmer som Avatar och The Dark Knight, och så enstaka independentbiografer som visar konstnärlig film för kvarhängande fantaster.
3 kommentarer:
Intressant. Är också rätt nördigt intresserad av film men går sällan på bio. Jag skulle dock gärna gå oftare, tycker mycket om just att det blir en "happening" kring filmtittandet. Störs inte heller nämnvärt av publiken i salongen, även om de väsnas, det brukar jag lyckas med att inte tänka på. Då är det värre hemma, när man ser tillsammans med vänner som hellre pratar under filmen än verkligen tittar ;)
För egen del hänger det på 2:an. 100kr för att gå på bio - och ytterligare 30kr för att sänka upplevelsen med 3D (sämsta upptåget på år och dag) - gör ju att man drar sig för att gå och se något man inte är på förhand säker på att tycka bra om.
För att vara värt 100kr/130kr så måste det till att börja med vara något som har använding av den stora bilden och det feta ljudet. Med andra ord åker drama, komedi, thriller etc rätt ut, för att inte tala om svensk film överhuvudtaget. Rätt ut!
Antagligen är det tyvärr redan för sent. Man är ju ett sådant där vanedjur. Även om priset drastiskt skulle sänkas så är risken övehängande att jag ändå skulle se en smal film hemma på ett eller annat eller tredje sätt.
kattskrik: Ja, folk som inte bara pratar utan dessutom kräver svar när man försöker koncentrera sig, de borde halvsulas.
Simon: Är det så alltså? Jag vet att jag har mindre respekt för pengar än typ alla andra, men för mig gör det verkligen ingen skillnad om det kostar 50 eller 100 eller 150. De hundra kronornas skillnad kommer jag aldrig att märka. Visst, om jag gick på bio varje kväll skulle det spela roll men sådär ibland... ingen skillnad.
Skicka en kommentar