Kommentarerna till mitt inlägg Att stanna i Omelas gav mig uppslag till minst två nya inlägg. Om det fortsätter på det här viset kommer bloggen att hållas igång enbart av kommentarerna till gamla inlägg. Stackars Jonte. Här kommer hur som helst det första av de två inläggen.
Mitt enkla lilla förslag till dem som tycker att upplägget i Omelas är moraliskt fel var att de skulle hitta en AK5 och prompt få ut det stackars barnet. Detta föll inte i god jord hos mina läsare, och Erik (R?) ställde frågan om man inte då tvingade sin egen åsikt på alla andra i Omelas. Mitt svar är jo, det är precis vad man gör. Och det gör vi hela tiden.
Varenda gång man fängslar en rånare, mördare eller våldtäktsman. Varenda gång man stoppar ett rån, ett mord eller en våldtäkt. Varenda lag vi har, varenda norm, handlar om att sätta en viss åsikt före andras. Det är ännu mer uppenbart med brott där offren inte klagar, som knark, spel och prostitution. Som samhälle har vi sagt att det finns vissa saker man inte får göra, inte ens om det inte direkt skadar nån annan än en själv.
Den enda skillnaden jag kan se mot Omelas är att här hos oss är det den samhälleliga normen som sätts först medan det i Omelas vore den enskilde rebellens, men den moraliska signifikansen hos detta faktum undflyr mig. Här ute i verkligheten har vi många liknande exempel.
Låt oss för ett ögonblick anta att jag anser att pälsindustrin är genomgående ondskefull och ett av världens största hål av elände. Personligen skulle jag nog ändå inte befria minkar, vandalisera pälsaffärer eller skjuta farmare, men det är för att jag tror att det är dåliga metoder som inte har ett positivt genomsnittligt resultat, inte för att det vore något fel med själva handlingarna. Om jag vore fullständigt övertygad om att abort är moraliskt likvärdigt med mord, då skulle jag inte se några problem med att skjuta abortläkare. Det handlar om att rädda liv.
Det finns fler exempel - de där militanta veganerna som var på tapeten för några år sen, Shell-demonstranter, feminister som tar fotografier på sexköpare och sätter upp på stan, och så vidare. Alla, etablissemang, kontra-etablissemang och alla däremellan, tvingar sin egen åsikt på andra. Faktum är att jag skulle säga att det är i praktiken omöjligt för ett samhälle att existera utan någon grad av tvångsmoment.
Det kanske är just den våldsamma metoden som sticker i ögonen, men inte heller där ser jag någon skillnad mot vår verkliga situation. Samhället har genom polis och militär ett våldsmonopol som riktas mot dem som bryter mot samhällets normer. Rebeller får nöja sig med illegitimt våld, men för den som blir skjuten är skillnaden obefintlig. Jag är helt okej med att polisen använder ett visst mått av våld mot brottslingar, jag hade varit helt för att till exempel skicka ett SWAT-team på Josef Fritzls källare, och den dag jag själv hamnar på fel sida av lagen kommer jag att lägga mig på mage med händerna på nacken så fort jag bara kan.
Man kan naturligtvis tycka att det, liksom jag i exemplet med pälsindustrin, är fel metod att använda för att få ordning på Omelas. Man räddar en unge men de stoppar bara in en annan. Det kan jag tänka mig att nicka instämmande åt. Där kommer föreslagna informationskampanjer, demonstrationer och liknande in. Men att bara gå ifrån Omelas, det kan aldrig vara en rimlig lösning, om man finner dess system moraliskt oacceptabelt.
6 kommentarer:
Hade precis samma tanke. Det är ju det vi gör hela tiden. Tvingar våra åsikter på andra. Och det är så vi kommer nånstans. Att det i Iran är comme il faut att skjuta bögar betyder inte att det är en bra idé. Att man rutinmässigt bränner upp sin fru i Indien betyder inte att det är moraliskt rätt.
alltså jag tycker det är en intressant diskussion och sånt, men just i omelasexemplet tycker jag det är mest tramsigt att välja en medelväg eller nåt slags alternativ. jag ser det som en pest- eller kolera-fråga och tycker det är en diskussion on its own att välja ett av dom. klart som fan att man kan hitta på smartare lösningar, men det är inte poängen imho.
Visst, jag håller med dig Simon. Om vi ska diskutera problemet i dess bare bones-form så är det att välja ett alternativ och förklara det som gäller, inte att försöka fuska.
Att jag skrev som jag gjorde i första inlägget om Omelas var för att jag inte tyckte att de som gick sin väg var några ädla hjältar, och att jag skrev detta var för att jag tycker att detta också är en intressant diskussion.
jag förstår precis, och jag håller med om att det är smått cp att bara dra därifrån. :) därmed pest eller kolera och inte nån slags angel/devil-dilemma eller vad man ska kalla det :P
jag håller även med om att den subdiskussionen är mer intressant, just av anledningen ovan.
oj det var jag igen där. simon alltså.
Jag håller inte riktigt med där (mycket roligare så).
Speciellt att du säger att varje lag och varje norm är att sätta sin åsikt framför någon annans. Jag ser det mer som att sätta upp ett kontrakt mellan olika parter.
Staten säger: Vi gillar inte att du slänger bajs på folk. Om du är en sjuk jävel och ändå gör det stoppar vi dig i fängelse. Frågan är om staten säger att du inte får slänga bajs, eller om staten säger att det är ok att du slänger bajs men räkna med konsekvenserna av ditt handlande?
Genom att ha våldsmonopol (vilket de fick när kontraktet mellan stat och individ skapades), kan staten hota med fängelse. Dock så kräver kontraktet (lagen) att staten måste kunna bevisa att det var du som kastade bajset.
Bajsmannen (låt oss kalla honom det) säger: Fair, staten gillar inte att jag kastar bajs. Men det hindrar mig inte från att göra det. Nu vet jag spelreglerna. 1) Jag kan välja mellan att inte kasta bajs eller kasta bajs. 2) Om jag väljer att kasta bajs, kan jag hamna i fängelse om staten kan bevisa att det var jag som kastade bajsen.
Normer är samma sak, men ej lika tydliga. Du kan välja att följa dem eller ta straffet som följer av att inte följa dem (om samhället upptäcker det alltså).
Dessutom finns det alltid möjligheten att välja att inte acceptera kontraket och lämna samhället/staten vilket de som lämnar Omelas gör. Vad de inte gör är att en enskild person sätter sin personliga åsikt framför alla andras åsikter och försöker kringgå kontraktet genom våld. Användandet av våld är alltid det yttersta och värsta uttrycket av en vilja. Det bryter mot allt som binder samman stat/samhälle/individer.
Skicka en kommentar