Jag kom precis hem efter att ha sett Inglourious Basterds. Alltså, Quentin Tarantino. Jag kan inte bestämma mig för om han är ett geni eller en psykopat som slutade åldras när han fyllde tolv, men jag vet att om han nånsin gjorde filmer så har han slutat med det och fokuserar nu helt på live action-serietidningar, något han är väldigt bra på.
Det var hur som helst varken filmen eller Tarantino jag tänkte prata om, utan en trailer jag såg för en film med Cameron Diaz, Cyclops och Skeletor som tar upp en urgammal etisk fråga. Eftersom den här bloggens korta liv hittills dominerats av just urgamla etiska frågor tyckte jag det var ett lämpligt uppslag till ett inlägg.
I den här filmen får ett fattigt par en låda med en röd knapp i. De har tjugofyra timmar på sig att bestämma sig för om de ska trycka på den eller inte. Om de trycker dör en främling och de får en miljon dollar. Nej, inte vidare originellt.
Om detta hände mig i verkligheten skulle jag anta att killen som kom med lådan var en excentrisk miljardär som inte hade nåt bättre för sig än att jävlas med såna som jag. Helt förståeligt; jag kan se mig själv skaffa en sån hobby så fort jag tröttnar på att köpa saker som inte är till salu. Då skulle jag tro att ingen skulle dö vad jag än gjorde och att syftet med det hela antingen skulle vara att få mig att trycka på knappen så att jag tvingades inse att jag var en egoistisk skit beredd att döda för pengar, eller att få mig att ta ett snövitt moraliskt beslut och att jag i själva verket fick pengarna om jag inte tryckte på knappen. Detta är för övrigt min gissning på hur filmen i fråga slutar.
Men i landet Etikien då (det ligger bredvid Spelteoristan), där man eliminerar verkligheten, premisser inte får betvivlas, frågeställningar reduceras in absurdum, och ingen tycker det är konstigt att det dyker upp en miljon dollar på ens konto? Där får jag erkänna att jag inte har en aning. Hur börjar man ens närma sig nåt sånt här? Vem är det som dör, till att börja med. En främling, ja, men hur väljs personen ut? Slumpmässigt? Hur sker döden? Kan man ens bli rentier på en miljon dollar nuförtiden?
För de flesta misstänker jag att frågan till slut skulle hamna på vilket man mår sämst av. Veta att man dödat någon, eller veta att man kunde ha fått en dollarmiljon. Vilket det än blir så kommer man att tänka på det varenda dag under resten av sitt liv, så det gäller att välja en tanke man kan leva med.
18 kommentarer:
Jag tror det här är den sortens moralfråga där man aldrig kommer kunna få en medgivande nick från en kompis om man sade "jag valde pengarna". Bara den som faktiskt fått några slantar bör, i teorin, kunna motivera det här valet. Så som jag ser det måste man alltså inte bara leva med att man, med en aktiv handling, tagit livet av en oskyldig människa. Man måste också hålla det hemligt.
Precis, det står ju helt klart att det som är rätt är att inte trycka på knappen. Men vad man gör... Tror faktiskt inte jag skulle ha så svårt att säga nej. Vet att jag skulle ligga och vrida mig på nätterna om jag tryckte. Och sånt är jobbigt.
Jag är inte ens säker på att det är så klart att det är rätt att inte trycka. Det är en sån situation där utilitarismen är en riktigt jobbig livsfilosofi, faktiskt.
Däremot är det ju det uppenbara "rätta" valet om man ska framstå som god och snäll.
"framstå som god och snäll"?
Det tycker jag är att vara hård mot människor som väljer att inte döda andra människor. Jag tror att det finns andra skäl än att bara få en snygg moralisk fasad. Det är ju uppenbart rätt om man har en pliktetik som säger att man inte ska döda. Det är svårare ur ett utilitaristiskt perspektiv, men jag skulle gissa att de flestas lidande inte skulle vägas upp av en miljon dollar. Så den balansräkningen skulle nog luta åt att man bör även då låta bli. Och om en utilitaristisk etik ska vara något mer än bara baserat på enstaka individers lyckomaximering så bör man nog låta bli, då också. Tänk vad oro och lidande det skulle orsaka i samhället i stort.
Tack! Tyckte också det var hårt. Det kan väl knappast vara godare och snällare att trycka än att låta bli? Eller? Givet vad vi vet.
Det var inte alls meningen att antyda att du eller någon annan lät bli att trycka för att framstå som god och snäll. Jag menade ungefär det Mattias säger, att det är det alternativet som reflexmässigt betraktas som det rätta och att det andra alternativet från början är i försvarsställning.
Det är också därför jag tror att filmen slutar så: de låter bli att trycka, får pengarna ändå för att det hela var ett test och de klarade det.
Det enda som skiljer tryckandet på knappen från ett regelrätt mord är ju att du inte vet vem du dödar. Det känns väldigt svårt att motivera att detta skulle vara det rätta. Man kan ju utöka belöningen från pengar till evig lycka och sedan öka antalet personer som får evig lycka för att se om detta göra att vågen väger över. Det var ju delvis så vi argumenterade i Omelas-fallet (lånade f ö den boken på biblan idag, tack för ett fint uppslag Patrik!). Skillnaden mot Omelas är dock främst här att du har en möjlighet att påverka. Inget val du gjorde i det andra fallet (av de två originalvalen stanna eller gå) gör lidandet för barnet mindre. Vi diskuterade aldrig om det skulle vara rätt att vara den personen som väljer att sätta ett barn i den situationen för stadens lycka.
Ur lag/princip synvinkeln kan det inte vara bra att du får lov att döda en oskyldig för att öka ditt eget välbefinnande och det är svårt att argumentera att totalresultatet av att trycka är gott. I det korta perspektivet ökar ju ditt eget välbefinnande på bekostnad av en okänd men då är det fritt fram för andra att göra dig till samma oskyldiga offer och människor kan trilla av pinn till höger och vänster - inte riktigt bra. Således kan jag inte se något hållbart argument för att med berått mod döda någon annan för att få en större summa pengar.
En kommentar angående konsekventialism som du Patrik hävdar att du är en så obotlig fan av. Betänk följande scenario.
Du är på en avlägsen ö och träffar en inföding. Ni kan inte tala något gemensamt språk men lyckas ändå umgås och du fattar tycke för denna inföding. Du vill då visa din uppskattning och bestämmer dig för att ge infödingen en present. Det enda du har på dig är en Snickers-bar, och det är något du verkligen gillar så du ger den till infödingen och lyckas förklara att den är ätlig, du kanske tar ett bett själv. Det visar sig dessvärre att infödingen är gravt jordnötsallergisk och på mycket kort tid dör infödingen i en anafylaktisk reaktion. Enligt din konsekvensetik bör du då bli åtalad och fälld för dråp eftersom det var konsekvensen av din handling. Verkar det rimligt?
Mats, du blandar ihop moral (huruvida en handling är ond eller god) med lag (hur samhället ska reagera på en handling). Ett inlägg i ämnet kommer säkert vad det lider.
Vad heter boken (antar att det är en novellsamling) som du lånade? Jag har inte hittat den novellen på nåt bibliotek.
Nejdå, jag blandar inte ihop nånting. Poängen med min historia är att om man försöker argumentera emot ett sådant domslut kommer man använda ord som olycka och det var inte meningen och jag kunde inte veta. I slutändan kommer man då fram till att intention faktiskt spelar roll och att handlingar inte enbart kan bedömas efter resultatet. En absurdare variant skulle vara en vandring uppför ett berg som sätter fart på en liten sten som trillar långt ner, sätter fart på en större osv och tre kilometer från där du var får en person en stor sten i skallen och dör. Din vandring har orsakat personens död men din handling kan omöjligen betraktas som ond.
Pudelns kärna här vill jag mena är att oavsett vilken enskild etik man säger sig förespråka kan man hitta sprickor i fasaden om man drar resonemangen tillräckligt långt i någon riktning och slutsatsen blir filosofiskt något otillfredsställande den att lite av varje kanske inte är så dumt. Svenskt lagom med andra ord.
Hade spammat knappen om man fick, och tanken på att inte trycka känns helt kristen.
Om man sätter det i lite mer vardaglig kontext: Ett företag slår upp portarna i din hemstad och vill anställa dig till fet lön, produktionen är flyttad hit för att din hemstad ansågs som det mest lönsamma läget för företaget. Du vet att de som förlorade jobbet på förra stället nu är arbetslösa. Klart man tar jobbet. Eller?
Glömde: boken heter Röster i vinden och är mycket riktigt en novellsamling, skriven 1975, i svensk översättning 1983.
Thomas: Jag tycker det går en mycket skarp skiljelinje mellan att ta någons jobb och att döda densamme men en annan stor skillnad i ditt exempel är att du inte har valet att ge den andra personen jobbet åter, produktionen är flyttad och det kan du inte påverka. Det finns ingen tredje part att skylla på. I original exemplet gäller - för att få pengar måste du medvetet döda en annan okänd person och det ter sig fel även för en agnostiker som jag.
Okej, hårklyvas, såhär då: Om du inte tar jobbet kommer företaget att bli tvingade att flytta tillbaka sin produktion till den ursprungliga siten.
Undrar även vari den skarpa skiljelinjen mellan att åsamka någon främling skada och döda ligger, men om den är så orubblig så tänk dig att de arbetslösa på företagets gamla ort alla kommer att svälta ihjäl.
Om man inte tycker att orginalexemplet innehåller tillräckligt djup för diskussion kan man istället fundera över hur man skulle förhålla sig till det om det var så att det kanske skulle dö någon om du tryckte på knappen, men du vet inte hur stor chansen är. Eller då, att du inte vet vad som hände med arbetarna på din nya arbetsplats tidigare ort men du erkänner möjligheten till att någon eller några faktiskt kastats från hus och hem och svultit ihjäl.
Mats, se det så här: varför skulle jag vilja åtala och döma Snickersmannen? Vilka bra konsekvenser skulle det ha?
Intressant exempel.
Har ej heller sett filmen, men jag antar att miljonen behövs för dem som får erbjudandet för att kunna bota någon sjukdom i deras närhet. Då blir frågeställningen, är vi beredda på att göra ett utbyte där vi räddar någon vi älskar (eller inom vår Monkeysphere ^^) mot att någon helt okänd dör. Enligt alla naturlagar borde vi det, men dem har vi människor "upphöjt" oss över.... Så då blir det kanske en fråga om vår mänskliga natur.
Tror slutet av filmen blir något cheesy som att de inte går med på erbjudandet och deras vän dör. Men personen som annars hade dött är deras dotters framtida make eller något sådant...
Blev helt plötsligt osugen att se filmen då jag har svårt att tro att Hollywood kan göra den intressant utan att smöra till det.
Skrev ett kanske något mer välformulerat inlägg för två dagar sedan men det kom bort i internetetern och jag orkar inte reproducera så här kommer en snabbversion:
Patrik: Tror inte du vill åtala Snickersmannen och det verkar bra, kan inte vara några bra konsekvenser av det. Det som du inte svarade på är om handlingen som ledde till hans död är ond eller god med tanke på att hans död (resultatet) får anses vara ont.
Thomas: Erkänner att du lyckas ändra innehållet i min vågskål (och även den andra) på ett sätt som delvis rubbar mitt resonemang. Ju mer man lägger i sin egen vågskål, alternativt ju mindre, eller mindre uppenbara, saker man lägger i den andra vågskålen (vad som händer om jag trycker). Men jag kan göra likadant.
Trycker du på knappen om
1) du får 500 000 och någon dör?
2) 10 0000; någon dör?
3) 500; någon dör?
4) 5 minuters underbart skön känsla i kroppen, typ nirvana; någon dör?
5) 30 sekunders underbar doft i näsan; någon dör?
6) Nästa gång du ska ta en hiss slipper du vänta på den, den bara finns där direkt; någon dör?
Nånstans längs listan hoppas jag att du slutar trycka på knappen och då tycker jag det blir konstigt att gå stegvis uppåt och plötsligt säga "men nu trycker jag" så länge det handlar om pengar, vilket var fallet i originalet.
Mats, min poäng var att vi konstant i vår vardag drabbar folk vi inte känner genom normala beslut med nåt som är +-döden(jag handlar kläder på h&m fast de använder barnarbetare osv) och det är inget konstigt med det(kanske lite sorgligt?). När vinsten för att drabba en främling blir så stor som en miljon(väldigt stor summa pengar för mig) tycker jag det är helt sjukt om man kan tänka sig att t ex handla kläder på h&m men inte skulle trycka på en knapp för en miljon.
Jag har funderat en del på ett liknande scenario. I mitt tanke-exempel fick jag dock endast 1 miljon kr för att trycka på knappen, och man fick använda den hur många ggr som helst.
Slutsatsen var att jag skulle trycka på knappen en kvarts miljon ggr. Detta är baserat på att det finns ungefär 250 pers som jag skulle bry mig om ifall jag skulle råka döda (jag har en lite större apsfär än medel), och om man går över en kvarts miljon så går oddsen att döda någon av dem över 0.1% (beräknat på jordinvånarantalet 6 788 000 000, daterat igår) vilket är min smärtgräns.
Besides, mer än 250 miljarder kr låter onödigt.
Skicka en kommentar