lördag 26 september 2009

Göran Hägglunds fackla


Jag vaknade tidigt i dag, kunde inte somna om, slog på TVn och hittade en repris av Debatt om Göran Hägglunds artikel Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten. Efter att ha försökt komma över det pinsamma i att detta tydligen är debatt på hög nivå i Sverige - människor som avbryter och försöker överrösta varandra, en ofta ignorerad moderator, en Jan Myrdal som kom med en lång harang som varken jag, moderatorn eller Göran Hägglund förstod, nån typ i de bakre raderna som högg på varenda isolerad fras han medvetet kunde missförstå och därför förlöjliga, och tydligen har Linda Skugge färgat håret också - och reflekterat över likheterna med den sämre sortens forumtråd, kom jag fram till att jag skulle läsa den där artikeln.

Om man bortser från att Hägglund försöker framstå som någon som till skillnad från samhällseliten förstår sig på vanligt folk medan man i själva verket inte kan vara mycket mer samhällselit än han, så tycker jag det största problemet med artikeln är att han pratar om två olika saker och insinuerar en koppling som är mycket svagare än han vill få den att verka.

Hans första ämne är kultur. Den radikala vänstern, kultureliten med flera grupper tror sig veta bättre vad som är bra och fin kultur än det vanliga folket och de ser ner på sånt som vanligt folk gillar. Jag trodde väl aldrig att jag skulle hålla med Göran Hägglund, men här har han en poäng. Jag kan inte hävda, till exempel, att Selma Lagerlöf är objektivt bättre än Dan Brown. Konsten är subjektiv. Jag kan orera i oändligheten om hur otroligt skicklig Selma var men ett Brownfan behöver bara säga "jag föredrar Dan Brown", så faller hela min argumentation. Det finns grupper i Sverige som inte inser det ovanstående.

Jag ser det som helt omöjligt att någon får ut lika mycket av Da Vinci-koden som av Kejsarn av Portugallien eller Gösta Berlings saga och jag instämmer i det en vis vän till mig sa, att de som gillar Dan Brown är människor som i allmänhet inte läser böcker. Jag tror att storkonsumenterna av det jag betraktar som skräp också skulle uppskatta det jag betraktar som bra, och det är synd att de väljer skräpet i stället. Men längre än så kan jag inte gå.

Hans andra ämne är den traditionella liberala inställningen att människor ska få välja själva, oavsett vad det är de väljer. Kopplingen är som sagt oklar och jag får intrycket att det här med kulturen bara var ett sätt att få läsarna att nicka instämmande så att de sen skulle hålla med om resten också.

Vi ska alltså inte trycka våra åsikter på andra utan låta dem göra som de vill. Detta ämne avhandlade jag så sent som i går morse, så jag ska inte upprepa mig utan bara konstatera att Hägglund och hans kristdemokrater tydligen inte har några problem att inskränka valfriheten när det till exempel handlar om drogbruk, gayäktenskap eller -adoption. På de områdena är det helt okej och i linje med god kristdemokratisk ideologi att hindra människor från att välja själva, för just där vet eliten minsann bättre.

Det är få saker jag hatar så mycket som jag hatar hyckleri.

5 kommentarer:

mberzell sa...

"Konsten är subjektiv. Jag kan orera i oändligheten om hur otroligt skicklig Selma var men ett Brownfan behöver bara säga "jag föredrar Dan Brown", så faller hela min argumentation. Det finns grupper i Sverige som inte inser det ovanstående."

Problemet är väl att de som herr Hägglund pekar ut inte är de personer som har de här åsikterna? Som jag har förstått sakernas tillstånd är det inte kulturskribenter på DN eller AB som har en objektiv värdeskala för vad som är bra eller dålig konst: det är människor med konservativa värderingar som sätter ordet konstnär inom citationstecken i sina debattartiklar, som har en sådan objektiv värdeskala. Jag instämmer med ditt påstående om hyckleri, för visst har Göran och hans vänner i kd värderingar som de försöker köra ner i halsen på oss?

Maria sa...

Man tror knappt sina ögon. Karln är förståndsutmanad på riktigt? HAN tycker att ANDRA lägger sig i hur människor ska leva sina liv?
Intressant också att han vet vad folk pratar om hemma vid middagsbordet. Och att de på fritiden ägnar sig åt att ta det lugnt, gå på loppis samt snickra i stugan. Men tänk om det är så att de faktiskt brukar gå på swingersklubb, skriva debattartiklar, och dress in drag. Faktum är att det är så det är. Även de som gillar Stefan och Krister.

Patrik sa...

Martin: Jag är inte kultursidornas störste skärskådare, men jag vill mena att det finns såna människor på båda sidorna av politiken.

Maria: Jag tror inte att han verkligen tycker så, men jag tror att han tror att det låter väldigt bra för hans potentiella väljare. Jag tror också att han har rätt.

Maria sa...

Ja, för folk är får och kan inte tänka.

mberzell sa...

Jo, jag tror att du har rätt i att det finns elitister på alla sidor av politiken. Problemet för Göran är väl att han har svårt att påstå att han står på vanligt folks sida, mot eliten - det är ju han som sitter i maktposition här. Han sitter i regeringen, han är minister - inte den "radikala vänstereliten". Varför tror han att några radikala teoretiker på vänsterkanten har mer makt än han själv?

Jag tycker det luktar unket om hans försök att skapa nån slags 'moral majority' och påminner om Ronald Reagan eller Rush Limbaugh.