Den mänskliga naturen

Jag fick en kommentar till mitt påstående att inget politiskt system kommer att fungera bra på grund av motsägelser i den mänskliga naturen. Den löd som följer:

Kul inlägg men kan inte låta bli att undra- hur går ateism ihop med en tro på den mänskliga naturen? Som materialist antar man väl att den mänskliga naturen är resultatet av materiella förutsättningar och borde således gå att omdana lika mycket som man kan ändra de materiella förutsättningarna för människors liv?

Annars är jag nyfiken på vad du tror skapar den mänskliga naturen.

Det var ju en intressant fråga, så jag besvarar den i det här inlägget.

Till att börja med så behöver man inte vara materialist bara för att man är ateist. Nu råkar jag vara materialist också, men om jag inte vore meningslöst petig så vore jag ju inte jag, så det var värt att klargöra.

Jag tror definitivt att den mänskliga naturen är ett resultat av materiella faktorer. Den är därmed - teoretiskt - möjlig att forma hur som helst. Med tillräcklig kunskap och tillräckliga resurser skulle vi kunna skapa en människa enligt egna kravspecifikationer. Nån som med glädje arbetar arton timmar om dygnet för att ge främlingar möjligheten att leva i lyx? Visst. Nån som hellre kryper tre mil i uppförsbacke än startar en bensinmotor? Inga problem. Nån som föredrar uppföljaren till Highlander framför originalet? Fixat.

En del av de här människorna finns till och med redan, men vi vet inte hur de blev såna. Om vi vill skapa fler måste vi få två frågor besvarade: Varför är man som man är, och hur kan vi ändra det? Eftersom den andra frågan kräver en helt annan utbildning än min koncentrerar jag mig på den första frågan, som i sak handlar om den gamla arv/miljö-nöten. Föds vi till det vi är eller blir vi såna?

Arv: Jag vill här länka till artikeln What is the Monkeysphere? som belyser arvfrågan bättre än jag skulle ha gjort. När du har läst artikeln, klicka inte på några länkar på den sidan. Du kommer aldrig därifrån.

Det är rätt klart att en stor del av mänskligt beteende kommer sig av strukturen i våra hjärnor. Vi är biologiska maskiner styrda av biologiska datorer som levereras programmerade. Å andra sidan kan programmeringen ändras. Till exempel tänker jag alltid samma sak när jag hör påståendet att homosexualitet är medfött. Kom igen, om man tar fyrtio nyfödda pojkar och låter dem uppfostras på en öde ö av tre bögpar, och de aldrig får veta att kvinnor finns och manlig homosexualitet på alla sätt framställs inte bara som normen utan som det enda möjliga... as if de inte skulle börja sätta på varandra, alla fyrtio. Och gilla det, även om varenda en hade varit hetero om han hade vuxit upp i Säffle.

Så arv är inte svaret. Det andra alternativet då?

Miljö: Inte ens den mest inbitne biologist hävdar att vi inte påverkas av vår uppväxt. Så gott som varenda seriemördare hade en jävlig barndom. En ryska som under sina tidiga barndomsår upplevde Leningrad-belägringen och medföljande svält fortsatte hela sitt liv att köpa bröd så fort hon passerade ett bageri, för man vet aldrig när man får chansen igen. Ge mig ett barn upp till sju, som Ignatius av Loyola uttryckte det.

Samtidigt var det inte uppväxtmiljön som gjorde att Phineas Gage bytte personlighet när han fick en järnstav genom huvudet. Hans föräldrar kunde ha uppfostrat honom precis hur som helst och han hade ändå blivit annorlunda den dagen, för hans hjärna hade förändrats på ett sätt som få människor skulle betrakta som annat än fysiskt. Och naturligtvis kan jag med en skalpell, en säker hand och en obegränsad mängd kunskap skära upp ett fosters huvud och forma hjärnan precis som jag vill.

Miljö är alltså inte svaret heller. Eller, snarare, båda är svaret. Ge mig tillräcklig kunskap och låt mig uppfostra en människa så får du den människa du bad om, men han kan alltid ändras av en järnstav genom huvudet. Eller ge mig tillräcklig kunskap och låt mig rota runt i en människas hjärna så får du den människa du bad om, men han kan alltid ändras av att genomleva en treårig belägring. Om jag måste välja en vinnare i den här tävlingen så är det skalpellen. Man hade teoretiskt kunnat dämpa den där ryskans längtan efter bröd med en operation, men man hade nog aldrig kunnat göra Gage normal med samtalsterapi.

Det här inlägget blev mycket längre än jag hade tänkt. Så, för att ge ett kortare svar på frågan som faktiskt ställdes: nej, det finns ingen orubblig, oföränderlig mänsklig natur. Det finns däremot definitiva och starka tendenser, en del av dem sprungna ur den genetiskt betingade hjärnstrukturen och en del av dem sprungna ur samhällsstrukturen, och vi är så långt ifrån att kunna göra något åt detta med någon grad av säkerhet att alla politiska system, som jag skrev, suger och kommer att fortsätta suga under överskådlig framtid. Det hela var mer ett uttryck för min klädsamma misantropi än nåt annat. Huruvida min misantropi kommer från världen eller från mig är en fråga jag reflekterat en del över på sista tiden, men den får vänta till ett annat inlägg.