Finns meningsskiljaktigheter?

Jag tror inte jag någonsin kommer att kunna formulera det här bättre, så det är lika bra att skriva det nu. Det jag tror mig ha kommit fram till, som jag skrev för ett par inlägg sen, är att det inte finns något sådant som en meningsskiljaktighet, utan det är alltid nån som har fel.

Givetvis finns det rent subjektiva frågor där man kan ha olika åsikt utan att någon har rätt eller fel. Jag tycker att Christina's World är en jävla snygg tavla. Jag tycker att choklad är väldigt gott. Och så vidare. Det är inte den typen av frågor jag pratar om, utan de som gäller vad vi bör och ska och kan göra.

Eftersom huvudfrågan gällde huruvida en viss handling var rationell eller inte, så låt mig förklara vad jag menar med det ordet. Jag menar att en rationell process är logiskt sammanhängande och utgår från sådant vi har anledning att tro är korrekt och ingenting annat. Grunden för rationellt tänkande är logiken, vilket innebär att utifrån fastställda premisser finns det bara ett korrekt resonemang, med en korrekt slutsats.

När två personer med samma premisser når olika slutsatser men ändå sägs ha tagit rationella beslut, sägs detta bero på att de har olika värderingar. Jag hävdar att värderingar i sig är resultatet av ett tänkande och begrundande som borde vara rationellt. Vi lever alla i samma värld och har därför samma premisser, och borde därför nå samma värderingar också.

Vad är grunden för värderingarna? Vad är det vi alla värderar? Nationalekonomerna kallar det nytta, jag kallar det lycka, det är samma sak i slutändan. Lycka är inget nebulöst begrepp utan högst påtagligt. Vi är konstant medvetna om vår grad av lycka och vi strävar efter att öka den. Jag har hittills aldrig träffat någon som inte håller med om att lycka är bra och dess motsats lidande är dåligt. De invändningar som brukar dyka upp gäller alltid "men tänk om man blir lyckligare sen av att lida nu". Precis som invändningarna mot konsekventialismen visar dessa att emotsägarna i själva verket håller med mig; det handlar ju i alla fall om att maximera lycka. Jag har hittills heller aldrig hört talas om något annat värde än lycka. Alla de andra syftar till att maximera lycka. Till och med de religiösa med sina ofattbara gudsplaner har ändå detta liggande i bakgrunden. Vi ska bli lyckliga i Paradiset. Gud vet vad som gör oss lyckliga bättre än vi gör själva.

Jag vet inte varför man skulle värdera något annat.

Härav följer att vi alla har samma grundläggande värdering. En del av oss påstår sig värdera lycka olika beroende på vem som upplever den, men jag tror att de själva vet att det inte går ihop. Det är dock en utmärkt ursäkt för att vara egoist, så där har vi motivationen i alla fall. Eftersom vi alltså värderar lycka bör vi maximera den. Det finns ett sätt att maximera den; alla andra sätt är sämre. Därför har den rätt som förespråkar det bästa sättet, och alla andra har fel.

Ta Alf och Berit från två inlägg sen. Antingen gör Berits extra ansträngningar att lycka maximeras, eller så gör de det inte. Rätt eller fel, eller möjligen totalt neutralt. Notera att det är fullt möjligt för de två att köpa olika saker utan att det är rätt eller fel. Alf kanske inte gillar champinjoner och då finns det ju ingen anledning för honom att köpa dem. När det gäller en vara som de båda tycker samma sak om, däremot, då kickar resonemanget in och vi kan jämföra dem med varandra.

På samma sätt fungerar det med varenda etisk och politisk fråga jag kan komma på. Är detta bra eller dåligt, lyckomaximerande eller inte? Det finns ett rätt svar, alla alternativ är fel. Det är naturligtvis väldigt svårt att nå det rätta svaret och i stort sett omöjligt - med nuvarande teknologiska nivå - att bevisa att man har nått det, men det är ingen ursäkt för att inte försöka.