Efter att ha avslutat förra inlägget som jag gjorde har jag tillbringat en del tid med att fundera över hur jag ska uttrycka det jag ännu inte är riktigt säker på att jag har kommit fram till. I väntan på en lyckad lösning tänkte jag angripa bilden av den nyttomaximerande rationella kalkylerande människan - även som ett teoretiskt ekonomiskt koncept - med ett argument som jag kan uttrycka med ett enda ord.
Reklam.
Antingen är människan inte ens som ekonomisk aktör kalkylerande och rationell och nyttomaximerande, eller så är reklam den i särklass största helt funktionsfria industri som existerat i mänsklighetens historia. Det finns inget rationellt i att köpa en Coke Zero som man annars inte hade köpt för att man såg en kortfilm där en kille nästan stöter ihop med ett engångsliggs föräldrar men blir räddad av helikoptrar.
Visst finns det reklam som använder någon form av vettig argumentation, men även om nittionio procent av all reklam tilltalade hjärnan snarare än hjärtat så skulle den där sista procenten, förutsatt att den fungerar, ändå påvisa att the economic man är ett påhitt. Om reklam i sin nuvarande form faktiskt fungerar, då är människor inte som nationalekonomerna hävdar.
Jag skulle gärna se att det visade sig att reklam inte fungerar, och jag vill väldigt gärna tro att det är så, men jag kan ärligt talat inte. Jag förstår inte hur det fungerar. Jag tar mig ibland en titt i skåp och skafferier här hemma för att hitta en enda vara som jag har köpt för att jag såg reklam för den. Det brukar gå dåligt. Jag läser prislappar och näringsdeklarationer och inte mycket annat. Men jag är mer eller mindre tvungen att acceptera att det inte är likadant för andra, hur obegripligt det än är för mig.
Vi har alltså en signifikant majoritet av befolkningen som köper en viss vara för att nån har smällt ihop en halvsnygg trettiosekundersfilm som exponerar varumärket. Dessa människor är de samma som påstås antingen vara rationella och nyttomaximerande eller i alla fall bete sig på ett sätt som gör att de lika gärna skulle kunna vara rationella och nyttomaximerande. Det är en motsägelse jag inte får ihop.
4 kommentarer:
Reklam gör oss inte mindre rationella eller nyttomaximerande. Den ändrar enbart uppfattningen om vad som är rationellt och nyttomaximerande.
Oj, vi har nog HELT olika uppfattningar om vad "rationellt" betyder.
Stämmer. Det är nog det som är problemet :)
En konsument som köper en Coca-Cola tycker att han är rationell då drycken uppfyller de behov han känner då, som törst eller något annat. Varför tror han att drycken gör det? Jo för att reklamen har gett drycken dessa egenskaper. Motsvarar drycken dessa förväntningar kommer han nog att köpa den igen, annars låter han bli.
Tror inte reklamen lyckas få honom att köpa en Coca-Cola istället för ett par skor om det är skor han behöver. Det hade varit irrationellt.
You lost me. Jag sitter och tänker på Eurythmicstexter.
"Don't mess with a missionary man"
Skicka en kommentar