onsdag 20 januari 2010

The economic man


Efter att jag hade förklarat varför inget funkar pratade jag med min bror (jag har, som tidigare nämnts, två) om detta och fick då veta att folk i hans bransch (han tillbringade en hög år på Handelshögskolan) kallar det jag kallade för "småaktig skit" för "the economic man", en term med klart mindre schwung än min.

Närmare efterforskningar lärde mig att detta är ett koncept som används av ekonomer när de analyserar och förutspår mänskligt beteende. The economic man är en rationell, kalkylerande och nyttomaximerande person, och teoretiskt består vårt samhälle och därmed marknaden av en stor mängd economic men, vars beslut kollektivt leder till ett visst resultat.

Även om man bortser från de uppenbara felen med den här modellen - genomsnittsmänniskan är varken rationell eller kalkylerande och vad det än är hon maximerar så inte är det nytta - så leder den ändå till tämligen märkliga resultat.

Ta Alf, som när han går till affären konsekvent letar efter den billigaste varan, så länge han inte har personlig erfarenhet av att den billigaste varan är märkbart sämre än ett dyrare alternativ; då är han fullt kapabel att bedöma hur mycket t.ex. smaken på en kycklingfilé är värd för honom. Han är mycket nöjd med den billigaste han hittar och köper därför den.

Sen har vi Berit, som precis som Alf gillar kyckling och likt oss alla uppskattar låga priser, men hon vill inte bidra till något som hon betraktar som omoralisk djurhållning och vill att de företag hon ger sina pengar till ska anstränga sig för att minimera sin inverkan på miljön. Hon köper därför ett dyrare märke som har kvalificerat sig för KRAV och Ekologisk och en massa andra märken som hon anser rimma med hennes önskemål.

Här har vi med andra ord två rationella människor som med tillgång till exakt samma information tar två olika beslut. Tydligen ser världens samlade nationalekonomer inget konstigt i detta, vilket får mig att tro att de och jag arbetar med helt olika definitioner av ordet "rationell".

Som jag ser det är det rationella beslutet det objektivt korrekta. Det är inte alltid möjligt att avgöra vilket beslut som är det objektivt korrekta (okej, det är jävligt sällan möjligt), men man kan alltid göra en sannolikhetskalkyl och komma fram till att det antagligen är rationellt att till exempel fortsätta andas. I fallet Alf och Berit kan båda besluten inte vara objektivt korrekta eftersom personerna befinner sig i samma situation. Antingen är Berits åsikter och önskemål vettiga, och då gör hon rätt, eller inte, och då gör Alf rätt.

Skillnaden sägs vara deras värderingar, men är inte värderingar själva grundade på mer eller mindre rationella resonemang? Ju rationellare resonemang, desto korrektare värdering, vilket torde innebära att det finns en korrekt värdering som därmed är den som alla rationella beslut bör utgå ifrån.

Jag känner att jag är på väg in i ett tämligen allomfattande resonemang här, som jag antagligen behöver lite mer tid på mig för att formulera riktigt. Det jag börjar misstänka är att något sådant som en ärlig meningsskiljaktighet inte existerar. Det är alltid någon eller flera, ofta alla, som helt enkelt har fel.

Japp, jag behöver definitivt mer tid. Jag lägger till ännu ett inlägg på "får bli en annan gång"-listan, och precis när jag hade börjat beta av den också.

6 kommentarer:

mberzell sa...

Nu tycker jag ju som du gör - att rational choice teorin inte är särskilt hållbar, människor är inte rationella. Men jag tycker att du har en konstig definition av rationalitet. Jag tycker inte att den rationella handlingen är den objektivt korrekta, utan snarare att den rationella handlingen är den som är en konsekvens av de preferenser jag har - oavsett vilka preferenser jag har. Saxat ur Routledge Encyclopedia of Philosophy: "The standard view of rationality concerns only the internal completeness and consistency of an individual’s preferences and the connection between preference and choice."

Att det skulle finnas någon objektivitet i detta, eller att man ens skulle kunna kalla en handling för korrekt och en annan felaktig tycker jag verkar konstigt. En handling är inget som kan tillskrivas ett sanningsvärde. Vad skulle sanningsgöraren vara? Du får nog utveckla dig lite mer, innan jag håller med dig. :-)

Erik sa...

Kritiken mot antagandet av den rationella människan i nationalekonomin har varit stark under en lång tid. Dessutom oftast berättigad. Dock kvarstår faktumet att människan nästan alltid är rationell vid ekonomiska beslut.

Dock har definitionen av rationalitet varit bristfällig, vilket har gjort att man har fått omdefiniera den. Det finns en del litteratur om detta, men tycker man om att läsa nationalekonomisk litteratur så finns det ganska många papers på detta. En är The Illusion of Irrationality. Man hittar den här: http://mpra.ub.uni-muenchen.de/19044/

Mattias sa...

Spoiler: det är Berit som gör fel!

Brunmar sa...

Vad använder din objektivt korrekta handling för parametrar?

Ska Alf och Berit maximera sin personliga nytta för att uppnå den eller är vi ute efter ett globalt sammanhang?

Mats sa...

Håller med mberzell i kommentarerna kring att du antar att en handling som är rationell = en handling som är objektivt korrekt på ett filosofiskt plan. Rationalitet utgår från individen. För en vilde som lever i naturen kan det vara rationellt att dansa runt ett träd i 3 timmar eftersom man behöver få fram lite regn, även om detta för dig ter sig högst irrationellt.

@Erik: "Dock kvarstår faktumet att människan nästan alltid är rationell vid ekonomiska beslut."

På vad baserar du detta påstående? Känner du ingen som köpt nåt de ångrar? Tagit ett snabblån, med alldeles för hög ränta? Köpt något de egentligen inte hade råd med på avbetalning? Nån som lånade av en för att täcka en skuld till nån annan? Sett programmet Lyx-fällan?

I min värld är det ganska många människor som ur _mitt_ perspektiv inte klarar att värdera sin egen sits bra nog att göra ett rationellt val, och detta gäller särskilt pengar.

Erik sa...

@Mats: Var nog inte riktigt tydlig. Alla gör irrationella beslut. Men merparten av dina eller mina ekonomiska beslut gör vi utifrån vad vi i den situationen anser vara rationellt. I efterhand kan man alltid omvärdera sitt beslut och ofta med ytterligare information inse att beslutet inte var rationellt (fråga husägarna i Florida). Men det är en helt annan issue.

För mig är det inte intressant huruvida den enskilda personen i sig är rationell i var och ett av sina beslut, det intressanta är huruvida människan generellt är rationell vid ekonomiska beslut. Det är då man kan börja räkna på hur människor kommer att bete sig utifrån en viss given information.

Vill man gå ner på individnivå för att se hur en människa kommer att ta beslut vid ekonomiska val får man börja med beteendeekonomi.