Årssiffrorna har slagit om igen, fast det inte känns särskilt länge sen sist. I ärlighetens namn var det fyra siffror förra gången och den här gången bara två, så detta är ju avsevärt lamare. På den positiva sidan så spöade den här nyårsafton skiten ur den 99/00, som jag tillbringade på en leråker under mulen himmel.
Trenden verkar vara att sammanfatta årtiondet som gått och förutspå årtiondet som kommer, och jag ska väl inte vara sämre. När jag tittar på 00-talet ser jag tre saker som historikerna kommer att minnas när de skriver kapitlet om de här tio åren: miljön, internet, och terrorismen.
Miljön: För några år sen sa jag i något sammanhang att det här århundradet skulle bli ihågkommet som det gröna århundradet, den tid då vi tog oss i kragarna och lyckades vända utvecklingen som friskt trampat på sen den industriella revolutionen. Det tror jag fortfarande och jag tycker att vi har börjat se det.
Visst var miljön en stor fråga på 80- och 90-talen, och betydligt tidigare än så också. Det var nån gång i mitten på 90-talet som jag först stötte på sopsortering ute i verkligheten snarare än som nåt teoretiskt koncept. Miljön har varit på tapeten ett bra tag, men det var på 00-talet som det gick mainstream att återvinna, sopsortera och prata carbon footprint.
Härunder vill jag också sortera all denna kravmärkta, ekologiskt odlade, rättvisehandlade mat som säkerligen fanns för tio år sen men som inte fanns på radarn för de flesta av oss. Vi kommer att fortsätta glufsa vad de än försöker sälja till oss, men fler och fler kommer att leta efter de där svårtydbara märkena på maten. Hur mycket effekt det kommer att ha bortom att döva dåliga samveten, det återstår att se.
Internet: Blev mainstream på 90-talet, men det var på 00-talet som det förändrades från "vi måste ha en hemsida men vi vet inte vad vi ska ha den till" och blev till ett sätt att köpa, boka och ta reda på i princip allt man kan tänka sig. Varenda kotte, hans moster, hennes kusin, hans airedale-terrier och terrierns tama tomat kopplade upp sig och började ivrigt skicka skojiga YouTube-klipp till varandra. Det var inte så länge sen som apor som svimmade efter att ha luktat på fingrarna var något som seminördar skickade till varandra. Nu är det närmast en folkrörelse.
För att inte prata om Facebook och alla dess föregångare och efterträdare. De som för tio år sen var för gamla för att använda internet är nu medlemmar i en hel hög olika sociala nätverk. De vet inte alltid vad man ska ha det till, men de är vid Gud med där och de tänker inte missa en enda uppdatering på en väns profil.
Jag skulle gärna nämna bloggar, men det skulle bli för meta, och Twitter, men jag har fortfarande inte fattat poängen med det.
Framtiden vågar jag knappt tänka på. En vän frågade mig nyligen när världen blev så här high-tech och jag vet fan inte. Men om tio år kommer den som inte vid varje dygnets ögonblick har omedelbar tillgång till all världens kunskap att vara en riktigt udda typ, alternativt medlem av den nya underklassen.
Terrorismen: Inte terrorismen i sig, då den fortfarande är en mycket sällsynt företeelse som existerar i verklighetens utkanter, utan skräcken för den och politiken som utnyttjar denna skräck. 00-talet kommer att kommas ihåg som årtiondet då man försökte rädda liv genom att förbjuda folk att ha med hudkräm på flygplan och tvinga dem att ta av sig bältena innan de gick ombord.
Jag hoppas - men tror inte - att detta kommer att vända. Jag hoppas att om tio år kommer falsk säkerhet och skrämselpropaganda att vara minnen blott, och man kommer återigen att kunna flytta sig från ett land till ett annat utan att genomgå långa och onödiga procedurer vars främsta syfte är att irritera mig. Personligen. Fat chance.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar