Lättförvirrade filmfans

I en omröstning om vilken film som är den mest förvirrande någonsin vann Vanilla Sky, vilket är totalt obegripligt. Visst, det är väl inte helt lätt att under filmens gång räkna ut vad det är som pågår, men strax innan slutet kommer det en fet infodump som rätar ut alla frågetecken. Den kan bara ses som förvirrande om man misstror informationen - vilket filmen inte ens lätt antyder att man har anledning till - och gör man det så kan Lejonkungen också anses vara den mest förvirrande någonsin. Jag menar, tänk om Simba och Pumbaa och Scar bara är karaktärer i Timons dröm, och Timon är dessutom samma person som den där kungfu-apan... trippy.

Tvåa kom Mulholland Drive, vilket jag inte kan klaga riktigt lika mycket på, men den är inte ens den mest förvirrande filmen av David Lynch, och trea var Donnie Darko, vilket jag kan ställa mig bakom. Jag har läst den direkt patologiskt invecklade backstoryn och envar som hävdar att han fattade allt genom att se filmen är en enorm lögnare.

Men de andra filmerna på listan. The Matrix Revolutions, som var betydligt mindre förvirrande än föregångaren The Matrix Reloaded. Den var rätt kufisk, men den tredje filmen var den där de insåg att de inte hade en aning om vad de skulle göra med allt de hade hittat på i tvåan och därmed struntade i det till förmån för en snabbt utskiten totallösning komplett med korsfästelsescen.

Memento. Okej, så det finns ett sätt eller två att tolka den här filmen, men själv tycker jag det är rätt uppenbart vad filmen anser har hänt. 12 Monkeys. Antingen är Bruce Willis knäpp eller tidsresenär. Båda förklaringarna funkar och det var meningen. Mycket låg nivå på förvirringen. Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Lite förvirrande till att börja med, men precis som med Vanilla Sky knyts allting upp i slutet. 2001: A Space Odyssey. Slutet är inte lättolkat, men den hör inte hemma på en sån här lista. Revolver har jag inte sett och slutligen: A Clockwork Orange, den minst förvirrande filmen på listan. Våldsbrottsling åker dit, får aversionsterapi, kan sen inte ens tänka på tolchocker och det gamla in-ut. Vad är knepigt med detta?

Jag antar att de här människorna aldrig har sett Eraserhead (jag svär vid den heliga treenigheten att jag inte har en satans aning om vad den filmen handlar om) eller The Fountain (jag har läst andras tolkningar och är fortfarande inte säker på att jag fattar men jag gillade den i alla fall) eller Clean, Shaven (som tydligen ska visa hur det är att leva med schizofreni; den lyckades i alla fall få mig att ännu mindre gärna vilja drabbas av schizofreni) eller Glen or Glenda (Bela Lugosi sitter och låtsas leka med marionettdockor och här och var trycks det in stock footage av buffelhjordar) eller Primer (bra mycket vettigare på andra titten; första är bara förspel) eller ens någon av Cube-filmerna som inte hör hemma på en sån här lista men är bra mycket knepigare än A Clockwork Orange.

Det är väl så att jag inte har samma uppfattning om "förvirring" är som deltagarna i omröstningen. Om en film helt uppenbart ger två alternativ ("allt var en dröm" eller "det var på riktigt"; "han är galen" eller "han är tidsresenär") och inte tar ställning så är det inte förvirrande. En film blir förvirrande först när det för helvete inte går att räkna ut vad det är man har suttit och tittat på i två timmar. Total Recall är inte förvirrande. Om en film förklarar allt konstigt som hände så är det inte förvirrande. En film blir förvirrande först när sluttexterna rullar och man bara har sin egen skalle att lösa gåtan med. The Thirteenth Floor är inte förvirrande.

Mest tycker jag nog att det måste vara rätt jobbigt att titta på film om man blir förvirrad av The Matrix Revolutions. Inte konstigt att Transformers 2 gjorde en massa pengar; den blev fan ingen förvirrad av.