söndag 4 juli 2010

Två riktigt coola saker


Som framgick av föregående inlägg har jag varit ute och farit, mer exakt i Aten och valda delar av den grekiska övärlden. Detta beteende gav upphov till en hel hög inläggsidéer, varför det finns en överhängande risk för ett visst grektema de närmaste dagarna.

Mjukstarten på detta kommer sig av att jag under nämnda resa till slut fick se två outsägligt coola föremål som jag dittills bara hade läst om och därmed drabbades av en brinnande lust att sprida kunskapen om dem. Det finns säkert en och annan bland mina läsare som aldrig har hört talas om dem.

Antikythera-maskinen är en tingest vars trasiga, rostiga delar hittades i ett skeppsvrak utanför ön Antikythera. Det rör sig om en kugghjulsdriven mekanism vars funktion strängt taget är okänd, men de flesta gissningar lutar åt att den var en mekanisk dator som gjorde astronomiska uträkningar. Om man vill veta när det är dags för solförmörkelse eller var en viss planet borde befinna sig just nu, då är Antikythera-maskinen det man vill ha med sig.

Vad är det då som är så konstigt med detta? Jo, att det här är det enda kända föremålet i sitt slag som är äldre än sisådär femhundra år. Hur gammal är Antikythera-maskinen? Över tvåtusen. Femtonhundra år före sin tid. Någon byggde den, någon använde den, ett skepp sjönk... var det det enda exemplaret? Var uppfinnaren med på båten? Hade han uppfunnit något helt nytt och riktigt coolt och skulle bara precis ta en liten båtrunda till fastlandet för att visa upp den för sin tids motsvarighet till Nobelkommittén?

Det riktigt häftiga är att den faktiskt verkar ha använts. Det finns text på den, och det lilla vi kan läsa verkar utgöra en bit av en instruktionsbok. En manual. Killen som byggde den tänkte sig att någon annan skulle använda den utan att han själv var där. Han hade högtflygande planer för sin maskin.

Det finns liknande saker som omtalas i litteraturen, men det rör sig om enstaka referenser som egentligen lika gärna skulle kunna vara i klass med Adam och Eva vad gäller historisk korrekthet. Om vi pratar hård information - och särskilt om vi pratar faktiska delar - så är Antikythera-maskinen ensam. Men låt oss säga att alla de andra fanns också. Det fanns en handfull eller fler av de här grejerna och de användes runt om i den antika världen. Frågan kvarstår: vad hände med dem? Varför glömde världen bort dem och den imponerande teknik som skapade dem, ända tills den återupptäcktes femton århundraden senare?

Festos-skivan ser inte så hemskt mycket ut för världen. Det är en tjock, cirka 3600 år gammal lerskiva med piktogram i spiral på båda sidor. Visst, vi har inte en aning om vad skribenten ville ha sagt. Vi vet inte ens om det är ett riktigt skriftspråk eller om han bara tyckte tecknen var snygga. Men det finns gott om mysterier här i världen, och ännu en bit lera vars inskriptioner vi inte kan tyda med hundraprocentig säkerhet kan inte stå sida vid sida med Antikythera-maskinen i ett blogginlägg som detta.

Det riktigt intressanta med Festos-skivan blir uppenbart om man tar sig en närmare titt på den. Tecknen är nämligen helt identiska. Varje prickfylld cirkel är likadan som varje annan prickfylld cirkel. Varje blomma är en klon av varje annan blomma. De här tecknen har inte skrivits med en vass pinne som brukligt var. De har tryckts dit eller stämplats av någon som tyckte att den där Gutenberg var förbannat senfärdig.

Men är det egentligen så spännande? Det är ju trots allt inte en så vansinnigt speciell idé att stämpla tecken i stället för att skriva dem ett och ett; det kommer man ju på så fort man måste skriva minsta lilla lerskiva. Tja, jag tycker att det är rätt spännande att Festos-skivan är det enda kända stället i historien som de där stämplarna användes. På den, och aldrig mer.

Antingen uppfanns de för denna enda skivas skull (spritt språngande konstigt), eller så är den det enda kvarvarande föremålet som de användes på (och då kan idén verkligen inte ha slagit igenom på bred front). Det fanns gott om dem också; en fullständig uppsättning innehöll 45 olika tecken. Ingenting man sveper ihop för en liten skiva; så mycket jobb gör man bara om man räknar med att det kan bespara en hel massa jobb i framtiden.

Den egentliga orsaken till att jag tycker så mycket om att prata om Festos-skivan är nog att den inte kräver någon förkunskap alls. Vem som helst som tar sig två minuter till att titta på den inser det märkliga med den. Med Antikythera-maskinen måste man i alla fall veta lite om (eller lita på andra människors uttalanden om) mekanikhistoria och astronomi, men Festos-skivans besynnerlighet är fullständigt uppenbar.

Själv har jag förstås en obestridlig och mycket enkel förklaring på båda dessa historiska anomalier. Jag menar - en mekanisk dator 1500 år före sin tid och bevis på tryckkonst mycket längre före sin tid än så? Kan det finnas mer än en förklaring?

En tidsresenär glömde dem. Så klart.

3 kommentarer:

Maria sa...

Hur vet man aldern pa grejerna?

(en tangent är paj här)

Patrik sa...

Bra fråga. Om jag har fattat saken rätt så bedömer man deras ålder utifrån stället de hittades på; om man gräver upp en lerskiva på ett ställe där allt annat är cirka 3500 år gammalt och orört så antar man att skivan också är så gammal. Detta flyttar visserligen bara frågeställningen ett steg.

Maria sa...

Jaojaojao, men man kan ju ha hittat organiska grejer bland bråten och då finns det ju metoder.