Mänsklighet, fatta vinken

Jag sitter i en hotellobby på Santorini och har precis avnjutit en god middag medan jag såg ut över kalderan som skapades då hela ön exploderade för cirka 3500 år sen och dödade varenda människa som bodde här då, och förmodligen allt annat också som var större än en genomsnittlig sork.

Givetvis flyttade det hastigt och lustigt in nya människor som gärna drog fördel av den fertila vulkanmarken, och trots diverse utbrott och vulkanisk aktivitet har de stannat här. Den senaste aktiviteten var 1956, då vulkanen orsakande en jordbävning som raserade de två största orterna på ön. Det är alltså inte en sovande vulkan vi pratar om utan en ganska pigg.

Människor är inte bra på att fatta vinkar. Vår art är moder Naturs bitch, vad vi än tror, och att vi vägrar ge oss ändrar inte på den saken. San Francisco spricker, men kvar bor man. Santorini exploderar och större delen av ön blir till hav, men folk flyttar in. Kobe rasar, men fan heller att folk ger sig av. Nej nej, bygg upp husen igen och hoppas att det dröjer till någon annans livstid innan det är dags för nästa smäll.

Här på Santorini har de börjat bygga ner längs kalderans insida. Man behöver inte vara geolog för att inse att de husen, och alla som befinner sig i närheten, är akut rökta så fort vulkanen bestämmer sig för att så mycket som mullra. Någon som oroar sig? Nej, vi trygghetsknarkare sitter bara och beundrar utsikten.

Jag med. Och utsikten är jävligt vacker. Så vacker att jag nästan glömde att den orsakades av en bubblande dödsmaskin som redan gett upphov till en av de största explosionerna i vår planets historia. Så vacker att jag faktiskt satt kvar, väldigt nöjd med min situation, och att jag i morgon ska åka ut med båt och gå in i den förbannade vulkanen. Vi pratar om att fästa en måltavla i pannan och skrika "alla gudar är puckon".

Hoppas gudarna är upptagna med annat, i alla fall i morgon.