Juni är tillbaka och i enlighet med traditionen kastas stora mängder unga människor ut från landets gymnasieskolor och ut i den så kallade riktiga världen. Bortsett från att de unga människorna blir yngre och yngre för varje år - de verkar nu vara nere i tolvårsåldern och jag räknar med att se zygoter i studentmössor omkring 2034 - så sker detta enligt det vanliga receptet: de vitmössade ungdomarna åker i tutande bilar och skriker högt om denna milstolpe i deras liv.
Det enda jag kan tänka är att de totalt missuppfattat. Jag förstod inte ens på min egen student varför det var något att fira. Den absolut softaste tiden i livet var ju över och nu måste man bruka allvar och bita i det sura vuxenäpplet. Jag vet inte varför det är så svårt för folk att uppskatta gymnasietiden; jag förstod redan då att jag aldrig skulle ha roligare än när jag var sjutton.
Jag har läst ett par undersökningar som påstår att man blir lyckligare och lyckligare med åren. Man tycker alltid att det senaste decenniet är det bästa. Om det är så, så är det ju fantastiskt, men så här långt stämmer det inte för mig, och jag tror att det snarare beror på ökad livserfarenhet så att man dels har vett att uppskatta det man har och dels har en realistisk uppfattning om de kommande åren i stället för den övre tonåringens envetna väntan på en vagt definierad men paradisisk framtid.
Gymnasieelever vill allt som oftast inget hellre än att den tiden ska ta slut, men varför? För att de inbillar sig att det är fantastiskt att vara vuxen. Det är det förstås inte. Det är, ärligt talat, rätt drygt i jämförelse. När man är sjutton har man noll plikter och de rättigheter man saknar har man ändå föga behov av. Det är några år av att festa och inte ens bli särskilt bakis av det. Det är trist att de inte uppskattar det. Själv skulle jag kunna köra mitt andra gymnasieår på loop rätt länge innan jag tröttnade. Ett färskt förhållande, stora mängder alkohol och en konstant sorglöshet.
Jag har hittills inte fallit för frestelsen och hojtat något om ovanstående när en studentbil passerat mig. Passagerarna skulle väl ändå inte höra mig och man vill ju inte vara Captain Bringdown. Kul de har roligt den här dagen i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar