lördag 12 juni 2010

Den dumme syns inte


En av förra årets surprise hits inom filmbranschen var Precious, om en väldigt överviktig och fattig analfabet svart tonåring som fått två barn med sin egen far. Hon visar sig ha matematisk begåvning och ja, det är helt enkelt en väldigt amerikansk historia. Den förutsättningslösa stackaren bestämmer sig för att arbeta sig ur sin situation och uppfylla den amerikanska drömmen. Slutet är inte så sockersött som man kanske hade väntat sig, men budskapet är det samma som vi sett en miljon gånger i historier från landet i väst.

De av livet knallade huvudpersonerna i dessa historier visar sig alltid ha något slags begåvning som ger dem möjligheten att resa sig över sitt öde och göra något av sina liv. Det är naturligtvis en vacker tanke. Möjligheternas land! Kämpa för ditt eget välstånd! Only in America!

Det som störde mig medan jag såg Precious (som faktiskt är en väldigt bra och välgjord film) är att dessa historier aldrig nämner de människor som inte har någon dold talang som de på kanin-hatt-manér kan dra fram när det behövs. Väldigt många människor är helt enkelt korkade och obegåvade, och särskilt de som likt Precious vuxit upp under meritbefriade förhållanden. Fattigdom, övergrepp och intellektuellt vacuum är helt enkelt inte bra för hjärnans utveckling.

Alla dessa, lejonparten av samhällets olycksbarn, talar vi inte om. Är det mindre synd om dem än om Precious? De har inte heller gjort något fel utan bara multipla gånger blivit nertrampade av Gud, som i deras fall inte ens hade nog med vanligt hyfs att ge dem nyckeln till upphöjelse.

Vi talar inte om dem för att då är drömmen inte lika vacker längre. För de flesta når den aldrig längre än att vara något mindre arbetslös än föräldrarna. Vi gillar inte att det finns, dumhet och talanglöshet, trots att det är två vida spridda egenskaper, fan så mycket vanligare än förmågan att hitta någon hittills dold begåvning som kan skicka upp en till en högre samhällsklass.

Det som verkligen vore en historia att applådera åt vore någon i en djupt mörk situation som arbetade sig ur den med svett och jävelskap, utan att visa sig oväntat smart eller begåvad. Det skulle gärna få kryddas med en känga åt samhället som låtit stackaren hamna i det svarta hålet till att börja med. Det är otäckt att jag inte kan komma på något som ligger närmare det än Forrest Gump.

1 kommentar:

Daniel sa...

Jag efterlyste kvalité på dina inlägg och fan vad det har gått upp de senaste fyra inläggen!

En stor eloge!