Titt som tätt händer det att jag läser om något som jag spontant känner för att skriva om, men sen springer jag kvickt in i tegelväggen som det innebär att inte ha något vettigt att säga om det. Till exempel borde mina åsikter om det stundande kungabröllopet vara uppenbara för alla uppmärksamma läsare, och det jag har att tillägga i ämnet har redan sagts av andra, om än inte lika bra som jag hade sagt det. Och vad finns det egentligen att säga om adoptivföräldrar som praktiserar ångervecka? Att de är spritt språngande vrickade miffon? Det vore rackarns svårt att hitta en människa som skulle försvara någon annan tes.
Så det slutar med att jag inte skriver om det (vilket ni ska tacka era respektive lyckliga stjärnor för), men den spärren saknar många människor. Ni vet vilka jag pratar om. De är emot onödigt plågsamma djurförsök, de tycker att pedofiler är hemska människor och är inte vidare förtjusta i miljöförstörelse. Medan jag naturligtvis anser att djur ska ha det, gärna så smärtsamt som möjligt, att pedofiler borde få pris för sitt arbete med barn och att lite extra olja i havet bara är mysigt.
Eftersom vi lever i en svårt emoticon-infekterad värld drabbad av extremt låg nivå av förståndskapacitet känner sig dessa människor inte bara villiga utan nödda att komma med dessa uttalanden. Om man inte i varje andetag försäkrar samtliga närvarande om att man varken är nazist eller pedofil så kan de ju - ve och fasa - tro att man är nazist och pedofil.
Man undrar vilka sociala kretsar de lever i, eller tror att de lever i. I mina sociala kretsar utgår man generellt ifrån att man är emot gaskamrar och våldtäkt av barn om man inte säger annorlunda, och om nån skulle säga annorlunda skulle det nog kräva en hel del övertalning innan vi andra accepterade att han menade det.
Det gör också att vi har betydligt intressantare konversationer än på den genomsnittliga kafferasten, där det huvudsakliga målet är att hålla med alla andra så att ingen konflikt uppstår och förstör stämningen, med slutresultatet att den förste som uttalar sig får medhåll av samtliga närvarande, oavsett hur saftiga dumheter han hasplar ur sig. I stället skulle vi ju kunna utgå ifrån att våra samtalspartners inte är onda och/eller efterblivna tills de bevisar annorlunda.
Det lär ske rätt fort.
1 kommentar:
Oh, jag känner igen detta. Det resulterar ofta i att jag blir sittandes tyst i fikarast"diskussioner". Känns liksom ganska pinsamt att säga att senaste barnamördaren är en skitstövel för det är ganska uppenbart.
Roligare då att säga att påven är ond, för då blir folk lite sura. Trots att det också är ganska uppenbart.
Skicka en kommentar