Okej, tillbaka till grektemat, eller snarare ett mer generellt utlandstema eftersom inkastarfenomenet finns i snart sagt varenda turisttätt land. Man kan inte gå i närheten av en restaurangmeny utan att någon dyker upp för att säga att man får sätta sig ner (oh, schysst, det trodde jag inte) och att de har öl (oj, det var värst) samt börja läsa väl valda delar av menyn högt med priser och allt (trevligt, för jag är ju analfabet och bara stirrade på texten i hopp om att dölja det).
Min reaktion på detta är sådan att de lika gärna skulle kunna gnugga blottade nervändar med stålull och jag vill hojta åt dem att hålla käften innan de ens öppnat den. Jag inser att jag inte är helt typisk i detta avseende, men kan det här beteendet verkligen ha en profitökande snarare än profitsänkande effekt? Finns det verkligen en enda matsökande turist, redan i färd med att studera menyn, som blir mer snarare än mindre sannolik att sätta sig ner för att nån dyker upp och läser menyn högt?
Ännu konstigare är det att de här människorna i många fall inte verkar ha någon annan uppgift. Så fort de snärjt en kund tar en servitris över och inkastaren går tillbaka till att hovra på trottoaren och jaga nya offer. Hans huvudsakliga funktion är alltså att irritera och stöta bort såna som jag och att få dem som ändå tänkte välja den restaurangen att känna sig pressade och släggade.
Antingen fungerar det och det finns verkligen en signifikant grupp vars beslut påverkas i positiv riktning av att någon berättar för dem att det som står på menyn faktiskt stämmer, eller så är det hela ett gigantiskt missförstånd som gör att de stackars restaurangägarna inbillar sig att de måste betala egna inkastare för att ha en chans att konkurrera med alla andra alternativ.
Jag antar att det måste vara det första, men det är ännu en rad på listan över saker som jag inte kommer att begripa om jag så överlever länge nog för att uppleva total entropi. Det är ännu märkligare än att reklam fungerar. Om det nu gör det. Hoppas inte.
3 kommentarer:
Reklam fungerar. Inkastare likaså. Tyvärr.
Man brukar tala om aktiva konsumenter: Konsumenter som innan ett köp informerar sig och gör jämförelser mellan olika produkter för att sedan kunna införskaffa den produkt som passar just honom (eller henne) bäst.
Majoriteten av västvärldens
befolkning är inte aktiva konsumenter. Det tar mycket tid och energi att sätta sig in i produkter, vilket många känner att de inte orkar.
Därför fungerar reklam. Därför fungerar även butiksförsäljare (OnOff, Expert, GameStop, Triumph - you name it) - konsumenten orkar inte sätta sig in i alla sina alternativ och frågar därför en säljare om hjälp. Vissa säljare är snälla och visar den vara som passar bäst för individen - många andra väljer att erbjuda det som säljare själv skulle tjäna extra mycket på. Konspirationsteori? Kanske. I'm just saying.
Hursomhelst så fungerar inkastare på samma sätt som reklam: Det skapar en aha-effekt och ett möjligt intresse för produkten (restaurangen), och är man inte en eftertänksam och aktiv konsument så finns det en stor risk att man bara tar första bästa ("Men han ute i dörren var ju så trevlig och hjälpsam och försökte läsa upp menyn för oss och allt! Det är klart vi ska äta här!").
So yeah, it works, men jag tror att du (och alla som läser den här bloggen) har lite för högt IQ för att välja restaurang efter 'första-bästa'-metoden snarare än att faktiskt leta upp en restaurang som serverar mat du egentligen är sugen på.
En komplimang som gör mig deppigare snarare än gladare... skill.
Hursom: Tid och energi, eftertänksamhet, aktiv konsument - vi pratar inte om att göra research inför ett husköp. Vi pratar om att gå nerför en gata packad med restauranger tills man hittar en där menyn visar upp en rätt man vill äta till ett pris man kan tänka sig att betala, helst utan att bli antastad på vägen.
Valfrihet och reklam. Två av de äckligaste ord jag vet.
Skicka en kommentar