måndag 12 juli 2010

Om torskar


Så har det dykt upp ännu en prostitutionsskandal och häromdagen läste jag om nån bordellhärva där ett antal hundra män gripits. Spontant ställer jag mig frågan hur detta kan hända om och om igen. Vem är det som fortsätter köpa sex när det inte bara kriminaliserats utan dessutom blivit en av de handlingar som inte bara är illegala utan socialt oacceptabla?

Jag har aldrig köpt sex och jag kan inte för närvarande föreställa mig en realistisk händelsekedja som slutar med att jag gör det. Men jag tänker inte heller vara helt PK och låtsas att jag inte ser poängen med det. Det gör jag. Jag fattar vari attraktionen består. Jag behöver inte pyssla med det för att förstå driften.

Däremot förstår jag inte varför man faktiskt gör det. Det faller på ren cost-benefit-analys. Man måste vara ruskigt beroende för att få för sig att gå till en prostituerad i dagens Sverige. Jag förstår mig på beroenden. Jag har en missbrukarpersonlighet och skulle förmodligen kunna göra mig beroende av rädisor om jag gav mig fan på det, men jag har ändå svårt att föreställa mig ett psykiskt (jag föreställer mig att man inte får abstinens av att inte ligga med prostituerade) beroende som jag skulle fortsätta med om det blev olagligt.

Mina tre stora droger är alkohol, socker och långdistanslöpning (funkar perfekt - den tredje balanserar upp de första två). Jag skulle sakna var och en av dem om de försvann och förbjöds, men jag tror nog att jag skulle låta dem vara. Visst, man kan inte veta säkert förrän man är där. Jag föreställer mig att det finns en knapp som automatiskt serverar whisky, choklad och maraton, men det är olagligt att trycka på den och jag kan inte se att jag skulle trycka, särskilt om det inte bara var lagen utan samhällsklimatet som vände sig mot dem. Vi pratar inte om felparkering eller fortkörning utan om sexköp. Det fanns säkert en tid när det var okej att nämna för sina kompisar att man diggade horor, men den tiden är försvunnen.

Jag har hört det sägas att vanetorskar är ute efter sökandet och jakten och spänningen snarare än själva sexakten (som snarare lämnar en bitter eftersmak än någon form av varaktig tillfredsställelse), och det är väl det enda som skulle förklara varför en känd politiker kastar pottoddsen i soptunnan och begår ett brott som per definition innebär att minst en annan person vet exakt vad det är man har gjort.

Det är dumt även om man inte råkar vara arbetsmarknadsminister, men är man det så går det bortom dumt och accelererar rätt in i stenkorkat. Det kan inte heller vara så att Sven-Otto Littorin levt i en så långvarig och ofrivillig celibat att det här var den sista desperata utvägen; jag tror nog att arbetsmarknadsministern kan få ett ligg om han vill. Henry Kissinger scorade så hårt att han behövde penistransplantation, och se hur han såg ut.

Så jag antar att såna som jag bara inbillar oss att vi förstår varför man går till en prostituerad. För oss skulle det handla om sexbiten, och därför gör vi det inte. För dem som faktiskt gör det är det inte det som är det viktiga, och de behöver risken.

Man tycker det borde finnas andra möjligheter att tillfredsställa det behovet. Till och med om man är arbetsmarknadsminister.

2 kommentarer:

Maria sa...

Jag skulle fortsaätta dricka sprit även om det blev kriminellt, förutsatt att det inte var belagt med dödsstraff eller så. Det som skulle få mig att låta bli är om det skulle ses som moraliskt förkastligt av flertalet. Fast det är inte så säkert, det heller. Jag skulle nog göra det i smyg om det fortfarande stämde överens med min egen moral. Om jag bodde i ett land där det sågs som fel, men inte var olagligt, att homosexa så skulle jag väl fortsätta. Om jag löpte risk att stenas till döds så skulle jag nog faktiskt låta bli.

Men. Oavsett vad Herr Minister faktiskt tycker om sexköp så har han väl lite intresse av att folk gillar honom, tänker jag. Så ja, jävligt puckat gjort (och moraliskt fel och för den delen olagligt). Men har han erkänt nu då?

Thomas sa...

Jag har fått berättat för mig av en väninna(som sålt sex) att torskar generellt köper horor, inte för ett par minuter missionär utan för allt annat typ. Låt gå att ministern hade kunnat scora med nån brud utan konstigheter bara genom att vara minister men typ hur lätt är det att övertala ett krogragg att raka sitt pubishår medan man besudlar sig själv?

Har heller aldrig köpt sex men kan tänka mig att det finns en gräns där man hellre betalar en främling för att ställa upp på vad man nu har för pervo-shit i åtanke och hålla käften än att ta upp det som diskussion med sin fru/flickvän.