Sanningen om the gay agenda, the Muslim agenda, the Jewish agenda...

Det knappt påbörjade grektemat tar redan paus eftersom jag i dag råkade läsa att Sverigedemokraterna bjudit in en islamofob amerikan till Almedalen, och här satt jag och visste inte ens att vårt mest framgångsrika stolleparti deltog i den gotländska snackveckan.

Den här killen och hans gelikar är ute och cyklar, men inte för att de hävdar att det finns muslimer som gärna skulle se islam styra världen. Det finns det naturligtvis. Det finns även judar som vill att världen ska vara judisk, kristna som vill att världen ska vara kristen, maoister som vill att världen ska vara totalt Mao, och själv tycker jag absolut att det vore rätt gött om materialist-ateist-socialister skötte alltihop.

Det är inget konstigt med detta, vilket jag återkommer till nedan. Det som däremot är konstigt är att människor om och om igen lyckas övertyga sig om att någon slumpad grupp som de a) inte tillhör och b) inte gillar har verkliga chanser att lyckas ta över hela ruljangsen.

Det har den nämligen inte. Det beror på att eventuella kompetenta medlemmar av sådana grupper mer än väl uppvägs av den fundamentala inkompetens som utmärker mänskligheten i stort. En hemlighet som mer än en människa känner till är ingen hemlighet längre, en plan med mer än en inblandad kommer att fallera nånstans kring steg två, och det är till syvende och sidst därför som alla konspirationsteorier mer invecklade och/eller amibitiösa än såna världsliga historier som vi redan sett dokumenterade och avslöjade är komplett strunt.

Det finns inga gömda alienkadaver. Neil Armstrong gick på månen. Lee Harvey Oswald sköt John F Kennedy. Brittiska kungafamiljen är inte förklädda reptiler. Illuminati har inte varit aktiva sen slutet på 1700-talet och då hade de bara funnits i några år. Och det finns naturligtvis ingen allmänmuslimsk, allmänjudisk, allmänkristen eller allmän-något annat plan för att ta över världen, varken med vapenmakt eller på något annat sätt. Det finns helt enkelt ingen grupp av människor som har sin shit together tillräckligt för att organisera och genomföra något sånt.

Men som sagt är det många som skulle vilja annorlunda. Jag skulle till exempel vilja att människor med min livsåskådning och religionsbrist styrde världen, och varenda människa som inte tycker samma sak ljuger förmodligen om annat också, särskilt för sig själv. Vi tycker alla att vi har rätt och att de som inte håller med oss har fel. Det ingår i konceptet att ha en åsikt. Om vi inte tyckte det skulle vi ha en annan åsikt i stället.

Av någon anledning är detta fult att säga. Det är en förolämpning att säga 'jag tycker att du har fel'; man måste i stället gömma det bakom ekvivalenta men ytligt behagligare fraser som 'jag håller inte med'. Det är verkligen inte cricket att erkänna att man vill att ens meningsfränder ska styra och ställa, och ändå är det hela poängen med demokrati. På grund av detta kan räddhågsna virron som Robert Spencer orsaka rabalder och rädsla bara genom att hävda att det finns muslimska planer på att sprida islams inflytande i världen, ett faktum som är så självklart och okontroversiellt att det var nära att jag somnade när jag läste det.