Det är ni som är problemet

Det här började som en kommentar till ett inlägg från Like A Bad Girl Should, men det växte och muterade och här har ni resultatet.

Det första jag kom att tänka på när jag läste hennes inlägg var när jag en dag promenerade runt i Lund tillsammans med min mor. En vän till mig hade precis fått barn, jag skulle senare dit och hälsa på och letade därför efter en lämplig present. Så här i efterhand har jag insett att nyfödda barn förmodligen får så många gosedjur att föräldrarna behöver en sopbil för att frakta hem dem, men men.

Hur som helst hittade jag en toksöt blå val (possibly en blåval) men då ställde min mor nyckelfrågan vilket kön barnet hade. Det visste jag inte, vilket tydligen gjorde det helt omöjligt att köpa ett blått gosedjur. Jag försökte förklara att jag kände den nyblivna modern och att hon ligger bra till på listan över kvinnor som inte skulle kunna bry sig mindre, men det dög inte. Det blev en könsneutral orange krabba och den var söt den också, men den var ju ingen val.

Min mor är smart och vänster, och ändå sitter det här så satans djupt. Nu pratar vi inte ens om kläder som eventuellt någon annan kan ha åsikter om, utan om ett gosedjur som läggs i famnen på ett barn som är så ungt som barn kan vara. Lik förbenat var det helt omöjligt att komma med en blå val för det kunde ju, Gud förbjude, vara en flicka jag råkade förära med den.

Och att modern ifråga också var smart och vänster och dessutom ung och förmodligen mer hip vad gäller de senaste årens genusframsteg, det högg verkligen ingen jord alls, för när man precis har fött är man full av hormoner och då blir det där med rosa så mycket viktigare än det någonsin har varit och jag bara gapade och är det verkligen min mor som säger detta?

Men den stora grejen här är att ingen någonsin - såvitt jag märkt - har de här åsikterna för sin egen skull. Det är alltid "kommer någon annan att tycka att det här är fjolligt?" och en väldig rädsla för att barnet ska hamna utanför eller whatever eftersom det har fel färg på sig. Jag tycker samma sak gäller de där kommenterarna som Like A Bad Girl Should nämnde (men jag är förstås ingen stor konsument av sådant, så jag kan ha fel för mig); de har inte själva något emot att pojkar går i rosa eller flickor går i blått utan det är ett fruktansvärt övergrepp på barnet eftersom nebulösa andra kommer att reagera negativt på det.

Jag vill säga ungefär samma sak som jag ville säga när det pratades gayadoption och motståndarna sa att man kan ju inte låta samkönade par adoptera för då blir barnen mobbade. Min spontana reaktion var "ja, på grund av människor som du". I samma ögonblick som du och dina gelikar slutar lära era egna barn den skiten så försvinner problemet. Barn accepterar precis vad som helst; det som finns i deras omedelbara omvärld är per definition normalt och självklart. Det krävs tanklösa vuxna till att få dem att tycka att det är något konstigt med två mammor eller, för den delen, med rosa kläder på en pojke eller en blå val i en flickas säng.

I den mån det här över huvud taget är ett problem så ligger det hos de vuxna människor som ser till att göra det till ett problem, som oroar sig och ängslar sig, som skärskådar varenda liten söm och som naturligtvis är moderna liberala människor men man måste ju skydda barnen.

Ja, det måste man. Så länge ni finns.