Varje vecka läser jag vecka 6-temat och försöker komma på om jag har något vettigt att tillföra. Den här veckan är ämnet "Offentlighet" och första meningen börjar "Om att ha sex bland folk", vilket råkar vara något som jag faktiskt har en del att säga om. Problemet är att nu handlar det inte bara om mig längre; när jag har varit personlig tidigare har jag i alla fall varit vag nog att inget förtroende bör känna sig förrått, men när det handlar om offentligt sex så är det ju minst en person till inblandad och det är tydligen där min gräns går. Att skriva om offentligt sex är därmed, kvasiironiskt nog, lite väl offentligt för mig.
I stället fastnade jag för ordet "Facebookgullande" vilket fick mig att tänka på - bortsett från två förälskade bekanta som jag förvisso älskar sönder men som också regelbundet ger mig diabetes via sina statusuppdateringar - det populära bruket att på Facebook notera när man är eller inte är i ett förhållande, komplett med ett litet rött hjärta. Mitt senaste förhållande tog slut innan jag började hänga på Facebook så jag har aldrig behövt fundera på om jag ska göra så själv och dessutom har jag aldrig riktigt anammat den här "livet sker på Facebook"-grejen, men det känns som att lägga ut ett par extra minor på det fält som en kärleksrelation redan utgör.
Ta som exempel avsnittet av The Big Bang Theory där Leonard råkar skriva på Facebook att han är i ett förhållande innan motparten gjort det. Katastrof, förstås. Risk för total social implosion. Tänk om hon inte gör samma sak? Tänk om hon inte alls såg det som ett förhållande? Genom denna tanklösa handling har han blottat sig.
Och vad händer den dag man har ett kvällstelefongräl och nästa morgon har hon enligt Facebook inget förhållande längre? Är det slut, var hon bara lite mer förbannad än jag, eller vad? Det kan vara nåt sjukt passiv-aggressivt beteende eller så kan det vara en fullständigt allvarligt menad uppbrytning, om än levererad på ett sjukt passiv-aggressivt sätt.
Det känns satan så obehagligt, som att på ensamt initiativ sätta in en förlovningsannons i tidningen. Är det verkligen inte knepigt nog att få en relation att fungera utan att lägga in en extra liten komplikation som dessutom annonseras ut för varenda människa man känner och förmodligen en hög till? Jag antar att det har att göra med "varenda människa är ett varumärke"-grejen; allting ska noteras och friseras och skulpteras och visas upp från sin bästa sida, och när man är på ruttet humör så blir det i stället den sämsta sidan och sen behöver man en imagekonsult för att rätta till det igen.
Så, till min framtida flickvän: ta inte illa upp när jag inte skriver på Facebook att vi är tillsammans. Jag försöker bara skydda oss. Eller möjligen dig från mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar