Alternativet till fängelser

Jag har i det förflutna avslutat en hel del inlägg med frågor som jag sagt får vänta till en annan gång, och hittills tror jag inte att jag följt upp ett sånt en enda gång. Det blir det ändring på nu, och jag börjar med Motsägelsen bakom gallren, där jag lovade att i framtiden presentera mitt alternativ till fängelser.

Lösningen finns redan, den används bara på helt fel sätt: elektronisk fotboja. Av någon obegriplig anledning används den som något slags belöning för brottslingar. Om man sköter sig kan man få leva med fotboja, men om man bryter mot reglerna så straffar man sig in i fängelset igen. Det är hundraåttio grader fel.

Föreställ dig en ung man på god väg till att bli yrkesbrottsling. Han har nu för första gången fällts för ett brott grovt nog att ge fängelsevistelse. Vad vill vi göra med den här killen? Vill vi stoppa in honom på ett ställe som inte alls liknar det samhälle som vi hoppas att han ska kunna delta i som en produktiv medborgare, där hans enda förebilder är äldre yrkesbrottslingar med en livssyn och ett språkbruk som ligger så långt som möjligt från dem vi vill att han ska anamma? Vill vi avskärma honom från allt som liknar ett normalt liv, skola in honom i hårda interners sociala kretsar, och sen släppa ut honom ibland oss igen, i den märkliga förhoppningen att han nu ska vara bättre på att föra sig här ute än han var innan?

Eller vill vi att han ska fortsätta leva ute i samhället, men nu med en hård kontroll på sig, så att vi effektivt kan hindra honom från att umgås med brottslingar och gängmedlemmar, från att begå ytterligare brott och från att missköta skola eller arbete? Han är bokstavligt talat tvungen att sköta sig. Gör han det blir reglerna mildare och mildare, gör han det inte blir de hårdare, men vi gör inte något så urbota dumt som att som straff slänga in honom i fängelset där han kan sitta och tjura med de andra förlorarna och gnälla om hur samhället har knallat honom. Det ska inte finnas någon flyktväg; man måste lära sig att bete sig som en vettig människa.

Jag antar att vi måste ha något slags fängelsesystem för de riktigt hopplösa fallen som vi verkligen inte får ordning på. En Kumlabunker räcker gott för det lilla fåtalet. För resten är det ett improduktivt och skadligt påhitt som det sedan länge är dags att ersätta med något som bygger på åtminstone ett halvt uns logik.

Nu kommer det tyvärr inte att hända under min livstid, för i samma ögonblick som man föreslår ett system som det ovanstående tolkar genomsnittsmänniskans fyrvoltshjärna det som att man vill dalta med brottslingar och därmed vore det politiskt självmord att faktiskt försöka genomföra det. Demokrati har sina nackdelar, som att man ibland behåller ett dyrt och meningslöst system enbart för att det har funnits länge.