Det har kommit till min kännedom att jag inte visar min publik tillräcklig uppskattning och tacksamhet. Så kan vi naturligtvis inte ha det.
Låt mig därför göra fullständigt klart att jag älskar varenda läsare jag har. Alla mina fans, alla mina ljumma åskådare, till och med mina haters om det finns några tystlåtna sådana där ute. Bara det att ni finns och läser gör mig gladare.
Jag älskar alla mina positiva kommentarer, alla mina neutrala kommentarer och till och med några av de negativa. Det är fest varenda gång jag ser att någon har kommenterat. Jag har andra anledningar att gå ur sängen på morgonen, men den här gör sitt till.
För att inte tala om det faktum att i skrivande stund sover i min säng en underbar människa som jag inte hade känt om det inte vore för den här bloggen, och den hade inte funnits längre om det inte vore för att folk läste den och tyckte om den.
Så tack så mycket för att ni med varje träff och varje klick matar detta hungriga bräckliga ego jag bär inom mig, tack för att ni tar er tid att skriva när ni läst, och i största allmänhet tack för att ni finns.
7 kommentarer:
Jag tycker inte du är skyldig mig någonting. Men tack för att du tackar!
/P
Tycker inte att du är särdeles dålig på detta. Vet många som är mycket värre.
Fjärde stycket låter förresten som en intressant historia, hoppas den dyker upp någon gång.
Har många gånger funderat på att jag borde kommentera på den här bloggen då jag har följt den sedan 2010 och den är en av mina absoluta favoriter i mitt RSS-läsare. Brukar hålla med dig om det mesta du skriver och du bjuder varje gång på sjukt kul läsning, hoppas att du fortsätter med det länge till! :)
Simon: Det började i kommentarfältet.
Vill bara säga att jag läser allt, men kommenterar mest medelst tankeöverföring.
Ett tack till Japan-Jens kanske vore på sin plats...
Patrik: Aha, vad roligt!
David: :)
Skicka en kommentar