Sovsex

Jag har diskuterat sovsex på One Way Communication och kände att jag behövde något större än ett kommentarfält. I det stora hela håller jag förstås med Hannah om att det här att sexa upp någon som sover är något att vara försiktig med. Det är inget man gör morgonen efter ett engångsligg. När jag pratar om det pratar jag om långvariga förhållanden mellan människor som känner och litar på varandra, där medgivande i förväg inhämtats.

Under de omständigheterna hickar jag till över två citat. Vi tar dem ett i taget.

Det är skillnad på att "inleda sexuell kontakt" med en partner som sover och tidigare givit tillåtelse till detta och att faktiskt knulla någon som sover OAVSETT om personen i fråga gett tillåtelse till det.

Jag tycker inte att det är någon större, uppenbar skillnad. Gränsen dras tydligen vid kontakt med könsorganen. Innan det är det okej, efter det är det oacceptabelt. Jag förstår inte varför. Att ta en kvinna på brösten är övergrepp om hon inte vill och gött om hon vill, och visst finns det mycket värre saker att göra än att ta en kvinna på brösten men det är en skillnad i nyans, inte i slag.

Jag kan inte se någon anledning att dra en skarp gräns just där, att säga till en människa att allt innan den gränsen kan du i förväg gå med på men allt efter den gränsen måste du specifikt tacka ja till. Det låter som en väldigt personlig preferens som inte borde läggas på andra.

Och oavsett hur mycket din partner säger att det är helt fint att vakna upp mitt i ett knull - vägra acceptera det.

Som jag nämnde i kommentarerna hade jag en flickvän som älskade att vakna så. Dessutom sov hon väldigt djupt och rätt ofta gick det knappt att väcka henne utan att korsa Hannahs gräns, och om jag inte gjorde det ofta nog klagade hon. Det är en extrem situation, visst, men ändå en som jag varit i.

Då tänker jag inte säga att du får inte det här som du gärna vill ha och jag vill göra, för jag är rädd att du ska vakna och inte vilja, hur mycket du än försäkrar att det inte kommer att hända. Då kommer jag i stället att lita på det hon säger, och om jag inte känner att jag kan det så är hon nog inte någon jag vill vara tillsammans med.

Men om det verkligen skulle hända? Då säger hon stopp, jag slutar, och sen är vi överens om att jag inte gör det längre. Jag kommer inte att må bra av det men bättre än jag skulle må av att till exempel få en partner att använda sitt safeword, och om hon är någon jag vill vara tillsammans med så förstår hon att det inte var mitt fel. Det känns hur som helst så osannolikt att det knappt är värt att fundera över. Jag är bara tillsammans med människor jag litar på.

I Hannahs kommentarer nämnde Purre att det kunde vara ett brott. Det tänker jag inte oroa mig över. Det är bara relevant om partnern anmäler mig för det och om jag hade minsta misstanke att hon tänkte göra det för något som hon försäkrat mig om att hon ville ha, då är hon återigen inte någon jag vill vara tillsammans med.

Och vad gäller Hannahs exempel med sparringpartners: om jag säger "det är okej att boxa mig i magen när jag sover", då är det okej också. Det är därför jag aldrig säger det.

Men låt oss lämna alla gamla minnen och hypotetiska situationer och i stället använda mig själv som exempel. Jag älskar att vakna så. Mitt enda klagomål i frågan är att jag inte fått vara med om det tillräckligt ofta. Jag kan inte föreställa mig att jag skulle vakna mitt i och inte vilja vara med om det. Jag kommer aldrig att piggna till med en flickväns mun runt kuken och känna mig våldtagen, och skulle det mot alla odds hända kan jag hantera det, och det är mitt ansvar, inte hennes. Ska jag då inte kunna få det?

Hur skulle jag känna om en partner vägrade göra det, inte för att hon inte kände sig bekväm med det (det finns en del jag inte skulle göra oavsett hur mycket någon bad om det, men det är för min skull, inte hennes) utan för att hon oroade sig för att jag antingen skulle känna mig förgripen på eller anmäla henne för sexuella övergrepp?

Jag skulle bli skitsur, det är hur jag skulle känna. Hon skulle lika gärna kunna omyndigförklara mig eller säga rätt ut att hon inte litar på mig, och varför är hon då tillsammans med mig? Jag ber om det, jag vill ha det, från den punkten är det mitt problem.

Om en flickvän ber om att bli sexväckt - eller bara säger att det är okej - kommer jag att försäkra mig om att hon menar det och håller med om det ovanstående, men sen gör jag det så fort jag är först med att vakna.