söndag 2 september 2012

Follow the money


Peter Schweizer hävdar att orsaken till att pamparna på Goldman Sachs och andra Wall Street fatcats inte ställs inför rätta är att de pumpade in en massa pengar i Obamas valkampanj och fortsätter med det. Jag vet inte hur det ligger till med den saken. Jag vet inte om pamparna i fråga begick några brott det gick att få dit dem för eller hur mycket inflytande Obama egentligen har över justitiedepartementet. Det är mycket möjligt att Schweizer har rätt.

Det jag däremot undrar är hur det här fungerar rent praktiskt. Det är en aldrig ifrågasatt sanning att kampanjbidrag innebär fördelaktig behandling när kandidaten är vald. Jag förstår att alla politiker, inklusive Obama, måste prioritera och se till verkligheten och ta obehagliga beslut. Jag förstår också att han gärna vill bli omvald och att han helt oavsett motivation måste anstränga sig för att bli det.

Det jag inte förstår är hur man i praktiken får så här stort inflytande över en politiker genom ekonomiska bidrag. Till att börja med får Obama bara sitta två ämbetsperioder så när han väl blivit vald andra gången kan han rätt hårt strunta i vem det var som gav honom pengar och fokusera på att göra det han faktiskt vill göra, men så verkar det aldrig bli.

Men framför allt: Okej, så Goldman Sachs gav en miljon dollar till hans kampanj. Om han nu bussar justitiedepartementet på dem så ger de till hans motståndare nästa gång, Obama får en miljon mindre och Romney en miljon mer. Men å andra sidan har han fällt ett gäng fatcats som hade del i att orsaka finanskrisen. Får han inte betydligt fler väljare på det än han förlorar på en tvåmiljonersswing? Är det inte fan så mycket fler som vill se pamparna hänga än som glider över till Romney för att han har ett par extra reklaminslag på TV?

Jag förstår bara inte hur det här med lobbyism och smörjning och tråddragning fungerar i praktiken, på de här nivåerna. Det är som när SVT anklagas för att vara socialdemokratiskt eller Bonnier för att vara höger, men det är ingen som egentligen tror att statsminister Persson nånsin ringde SVT och ställde krav eller att Bonnierpatriarken skickar ut pm till sina redaktioner med en politisk agenda. Det här med inflytande bara händer, det ifrågasätts inte, och antingen är det ingen som ställer frågorna eller så fattar alla något som jag har missat.

Inga kommentarer: