Härom kvällen såg jag - något splittrat och ouppmärksamt, ska erkännas - en dokumentär om kosmetisk vaginalkirurgi. Mitt intresse började som en obehaglig men definitiv dragning för att sedan utvecklas till en morbid fascination, ungefär som att läsa Youtube-kommentarer.
Höjdpunkten, eller lågvattenmärket om man så vill, nåddes när det presumtiva föremålet för genitalieskulptering försökte föreställa sig och beskriva det hon trodde att en man skulle betrakta som den perfekta vaginan, och jag insåg att det trots ett långt liv av heterosexuell attraktion aldrig har fallit mig in att ägna detta ämne ett ögonblicks eftertanke. I min värld finns det inga perfekta vaginor och därmed ingen vagina som inte är perfekt heller.
Allvarligt talat. När man väl befinner sig i situationen att man fäster blicken på en dittills främmande vulva är dess utseende irrelevant. Såvida det inte rör sig om ett offer för kvinnlig omskärelse eller en faktisk missbildning så pass grav att man i Sverige inte behöver betala operationen själv så kommer ingen vettig rödblodig heteroman att rygga tillbaka inför anblicken eller ens lägga en sekunds tankeverksamhet på den. Vid det laget har han helt andra prioriteter. Han är, som den rara eufemismen uttrycker det, reproduktivt fokuserad.
Just vaginalkirurgi är ett nästan orimligt extremt exempel, men jag tror detta i någon grad stämmer för det mesta vi gör med oss själva i skönhetens namn. Trots min träningsfaiblesse och allmänna health freak-ådra har jag aldrig sett en människa och tänkt att den jäkeln borde gå ner i vikt och motionera mer. Jag har aldrig sett en kvinna och tänkt att hon borde skaffa plastbröst eller en man och tänkt att han borde operera in bicepsimplantat. Det är sånt man tänker om sig själv, inte om andra.
Det betyder inte att det är något fel på att göra det. Jag har själv en defekt som jag är rätt övertygad om att jag är den ende som ser men det hindrar mig inte från att allvarligt överväga plastikkirurgi för att bli av med den. Om dina könsorgan ger dig komplex så fixa för all del till dem om du tycker att det är värt pengarna och risken som det innebär att någon rotar runt med en vass kniv i den klart roligaste biten av din kropp.
Tro bara inte att du måste. Vi har mycket högre krav på oss själva än på andra. Det är bara du och plastikkirurgen som tycker att du behöver det och han har helt annan motivation än du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar