Det blev inte feministiskt i år heller

I mina försök att räkna ut vad jag ska rösta på när nu valdagen närmar sig som en musthdrabbad elefant med spikhjälm har jag tillbringat en del tid på diverse partiers hemsidor och gjort en del av de allestädes närvarande valtesterna. Bortsett från att SvD:s blocktest placerade mig hos alliansen medan samma tidnings partitest satte vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ, miljöpartiet, socialdemokraterna och Sverigedemokraterna före samtliga allianspartier så har jag väl inte stött på några större överraskningar.

Ett genomgående tema på testerna har varit att Feministiskt Initiativ har rankats rätt högt, och som den vidsynte människa jag försöker vara åsidosatte jag min Schymanantipati och mina allmänt dåliga erfarenheter av människor som gör en poäng av att kalla sig feminister och pluggade deras politik en stund.

Jag önskar att jag kunde säga att jag blev överraskad, såg ljuset och ändrade inställning till det lilla partiet som vill, men det jag hittade var precis det som jag har så svårt för: en politisk plattform som till synes är skapt specifikt för att alienera och exkludera mig och en världsbild som av återkommande mönster drar mycket vidlyftigare slutsatser än vad som är berättigat.

Det är samma misstag som många konspirationsteoretiker gör. Betrakta följande två meningar:

Män har större delen av den politiska och ekonomiska makten.

Männen har större delen av den politiska och ekonomiska makten.

F! ser ingen skillnad på de två meningarna, men i själva verket är det en enorm klyfta dem emellan. Den första är obestridlig av alla som har i alla fall en rudimentär uppfattning om världens beskaffenhet. Män är i snitt rikare, har mer inflytande, sitter i högre positioner och så vidare. Det är män som befinner sig i den politiska och ekonomiska toppen. Alla vet detta.

Den andra meningen antyder att det är män som grupp som bestämmer. Så är det inte. Det spelar ingen roll hur stor kuk jag har (och när jag spelar innebandy behöver jag ingen klubba), jag har ändå inte mer inflytande över politiska och ekonomiska beslut än en trebarnsmor från Eskilstuna.

Det är samma fel som begås av människor som ser enskilda judar i maktposition och drar slutsatsen att en judisk sammanslutning styr världen. Samtidigt går Josef, 27, omkring med fullt medlemskap i haplogrupp J1c3 och undrar varför han aldrig har släppts in där.

Jag har större delen av mitt liv hört talas om den här makten som det påstås att jag i egenskap av penisbärare åtnjuter och som gör att jag är skyldig till att kvinnor misshandlas i hemmet, våldtas i svarttaxibilar, har lägre snittlön och i största allmänhet är knallade av universum. Många gånger har jag ställt frågan vad jag kan göra åt det. Jag vill inte att kvinnor ska misshandlas eller våldtas. Jag vill inte att de ska vara rädda för mig. Jag vill att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och rättigheter i all tänkbar utsträckning. De högljuddare feministerna vet tydligen vad jag kan göra för att ordna det, men de vägrar av oklar anledning berätta det för mig och själv har jag ingen aning.

Jag begriper inte varför jag skulle delta i eller stödja en politisk rörelse som ser mig på det viset, och nej, "nu vet du hur kvinnor har det" är inget bra svar. Om vi ska uppnå jämlikhet är det genom att upphöja kvinnor, inte sänka män. På det här sättet förlorar ni mig, och jag är inte ensam.