Normalt sett älskar jag Bullshit!. Även när jag inte håller med dem, vilket händer titt som tätt eftersom vi inte precis delar politisk övertygelse, så brukar jag kunna uppskatta deras ståndpunkt, deras ärlighet och framför allt hur satans roliga de är även när de säger sånt jag tycker är bullshit.
I dag såg jag dock avsnittet om fetma och blev överraskad av att höra en rad tydligt falska klyschor upprepas. Vissa människor är feta och det finns inget man kan göra åt det - nej, så är det inte utom i ett extremt litet antal fall som inte är i närheten av att förklara västvärldens fetma. Det finns inga tjockisar i etiopiska öknen. BMI är skitsnack - visst, det visar fel om man är väldigt muskulös, vilket alla BMI-förespråkare vet och påpekar. Det är få människor som har problem med den saken då det är få människor som är så muskulösa men ändå behöver BMI för att avgöra om de är feta. Vi vet inte hur man orsakar långvarig viktnedgång - det gör vi visst, man äter mindre och motionerar mer. Att det finns en massa människor som inte klarar av det har inte med saken att göra.
Men den värsta missen var när det hävdades att dieter inte fungerar. Det är ett uttalande som jag har hört en massa gånger, huvudsakligen från människor som provat en massa dieter men ändå är överviktiga. Jag har aldrig förstått det. Alla vet att färre kalorier in och fler kalorier ut fungerar. Det är så vida spridd, allmänt tillgänglig kunskap att ingen kan ha missat det. De gamla grekerna visste det och till skillnad från en massa annat som de gamla grekerna visste så var det här rätt.
Sanningen är inte att dieter inte fungerar utan att alla dieter fungerar utom möjligen pizza-och-vispgrädde-dieten, förutsatt att man följer dem. Det är den svaga punkten i alla viktnedgångsprogram; förr eller senare hänger de på en människa som inte alltid är så pigg på att upprätthålla disciplinen dag ut och dag in.
Det räcker dock inte för att förklara den stora mängden människor som hävdar att dieter inte fungerar. Det tog mig rätt lång tid att förstå vad förklaringen var. Den är nämligen att de och jag menar helt olika saker med den meningen. När de säger att dieter inte fungerar menar de "jag kan inte äta nyttigt ett tag, gå ner i vikt, sen gå tillbaka till min gamla livsstil och inte gå upp". De tror att en diet är något kortvarigt som löser viktproblemen för all framtid.
Det är naturligtvis vansinne. Om en viss livsstil fört en till hundra kilo kommer samma livsstil att föra en tillbaka till hundra kilo igen, även om man levde på sallad och spinning däremellan. Att bibehålla en viss vikt, lägre än den man skaffar sig om man gör som man känner för, är inte ett tillfälligt projekt utan en livslång förändring.
Det finns människor som är smala utan att tänka på det. De glömmer äta om de inte blir påminda och/eller pysslar med en älskad hobby som råkar bränna ett par tusen kalorier om dagen. För oss andra kräver det jobb. Inte en liten stund, utan hela livet.
1 kommentar:
Jag är långtifrån en expert på de olika dieterna. Men kritiken mot de populära dieterna har väl varit att de är för ensidiga och att det är därför de ger så snabba resultat. När kroppen sen ställt om sig till den nya kosten (bara protein och fett eller vad det nu kan vara) så börjar man gå upp igen eftersom man tillgodogör sig mer av den energi man tillför kroppen (där den tillförda energin är konstant).
Det är hursomhelst så jag förstått dietkritiken.
Med det sagt. För att gå ner behöver man tillgodogöra sig mindre energi än man gör av med. Det är klart att det är så. Detta kommer sen te sig olika svårt för olika personer. Motivation, självkänsla, ämnesomsättning, uppväxt, social miljö, beroendebeteende etc är alla faktorer som jag kan argumentera för spelar in. Inte för hur du i rent fysisk går ner i vikt. Utan för hur du rent praktiskt gör det möjligt. Vilket jag själv tycker är mer intressant.
Skicka en kommentar