Revolutionär diktatur

Jag har tidigare pratat om att stridande mot normer kvickt och lätt blir en egen norm, och det har på sista tiden dykt upp igen. Jag tycker det är riktigt konstigt att de som identifierar sig som anti-hierarkiska och revolutionära själva skapar förtryckande regelverk, tydligen utan att märka att det är det de gör.

Jag trodde att själva poängen med rörelsen var att man skulle få välja själv. Inte tvingas att vara hemmafru, men inte tvingas att låta bli. Inte tvingas att ha analsex, men inte tvingas att låta bli. Inte tvingas att lägga ner tid, pengar och energi på att hålla sig smal och snygg, men köra hårt med potatisavkok, silikonbröst och tennisträning om man vill.

I den mån det finns en tanke bakom normivrandet är den väl att man inte på något meningsfullt sätt kan välja att vara snygg analsexpraktiserande hemmafru eftersom det är ditåt samhällsstrukturerna knuffar en. Jag förstår var den invändningen kommer ifrån men samtidigt är den så vansinnigt arrogant att till och med jag hickar upp mjälten.

Den bygger på att den talande i princip är den enda människan i världen som lämnat alla strukturer bakom sig och blivit en fri ande. Man kan inte lita på någon annan; de kanske säger att de väljer hem och grekiskt men de har bara inte krossat sina bojor än. I själva verket är strukturerna som säger att en ung självständig smart arg feminist ska skita i sitt utseende, vägra analsex och jobba så långt bort från hemmet som möjligt precis lika starka som de gängse.

Visst finns det strukturer i samhället och visst formar de våra liv, antingen genom att vi följer dem eller genom att vi gör uppror mot dem. Det kommer alltid att finnas sociala mönster att följa eller bryta, åtminstone tills vi kollektivt kommer överens om att det här med samhälle är ett satans trams och blir eremitnomader som bara träffas för att kopulera. Vi blir inte av med problemet - vi gör det inte ens bättre - genom att reflexmässigt motarbeta de mönster vi ser och anta att alla som ser ut att vara slav under mönstren också är det. Då låter vi ändå våra liv styras av dem.

Det bästa vi kan göra är att se till att samhällsstrukturerna är så frivilliga och odestruktiva som möjligt. Jag är glatt för normer som säger att vi inte ska döda varandra, att vi ska hålla upp dörrar för den som kommer efter, och att det är fett lamt att dra hem en könssjukdom till sin intet ont anande fru. Det är alla de andra - de som försöker reglera sånt som bara rör oss själva - som jag tycker vi ska göra oss av med. Oavsett från vilken politisk sida de kommer.