Krossa normen med en annan norm

I helgen tillbringade jag ett klart signifikant antal timmar i diverse bilar, och som en naturlig konsekvens av detta loggade jag också mången radiolyssningstimme. På så sätt hände det sig att jag hörde en intervju med en dittills för mig okänd svensk musiker som kallar sig Moto Boy, vars uttalanden visade sig leda till ett utmärkt parti floskelbingo.

Till exempel berättade han om det tillfälle då han använde en hårdrocksgitarr trots att - häng med nu - det han spelade inte var hårdrock. Samtliga i bilen chockades av detta kontroversiella drag. Han förklarade sig med att han tycker att normer är tråkiga och så fort det finns en norm vill han genast bryta mot den. Det gick honom tydligen helt förbi att sådana åsikter är just normen för självmedvetet alternativa musiker som han och att det uttalandet därmed lät mig kryssa i en schysst mittruta på bingobrickan.

Det intervjuaren dock fann allra mest intressant med denne Moto Boy var att han tycker om att använda läppstift trots att han är man, och själv kunde han inte prata sig mätt om saken. Han talade länge och väl om hur coolt det var med läppstift på män, men det var tydligen inte coolare än att han kunde tänka sig att erkänna - i ett oväntat ögonblick av ärlighet och självinsikt - att han själv skulle sluta med läppstift om det någonsin blev vanligt bland män och i stället leta reda på något annat sätt att vara originell på. Lycka till. Det har inte gått så bra hittills.

Som slutkläm på läppstiftspratet gjorde Moto Boy klart att den svenska heteronormen kunde må bra av att höra att en man med stor, röd, pussvänlig plutmun är en riktig karl. Med andra ord är det Moto Boy som bestämmer vem som är och inte är en riktig karl. Hur detta inte är bara en ny norm, lika förtryckande som normerna han så intensivt avskyr, förklarade han inte.

Riktig originalitet och normfrihet hittas inte i låtsasalternativa rörelser vars interna kontrollmekanismer är precis lika hårda som det så kallade mainstreamsamhällets. De hittas i enskilda människor som gör vad de vill oberoende av vad andra gör. Människor som bär läppstift om de tycker om det och annars låter bli, oavsett vad omvärlden tycker om saken. Medvetna försök att krossa normer och maktstrukturer leder allt som oftast till etablerandet av nya normer och maktstrukturer vars entusiastiska förespråkare glatt inbillar sig att de är annorlunda än alla andra som dömer och bestämmer och styr och dikterar.

Jag håller med Christer Lindarw: när Fredrik Reinfeldt kan anlända till riksdagshuset i blus och kjol och ingen bryr sig, då har vi kommit nånstans. Inte när tidningarna fylls av skriverier om statsministerns klädval, och verkligen inte när en lättdjup gitarrist som knarkar illusoriskt utanförskap tjatar om att han gillar att sminka sig.