Jag förstår inte den andra sidan

Jag har hört sägas att medan högerfolk tycker att vänsterfolk har fel, så tycker vänsterfolk att högerfolk helt enkelt är onda. Som vänstervriden borde jag väl förolämpas av detta, men jag tycker nog att det ligger något i det.

De flesta högermänniskor kan titta på mina åsikter och - även om de inte håller med - i alla fall förstå varför jag har dem. Vi har olika premisser och olika mål, men jag förefaller för dem inte som någon från en annan planet. I skarp kontrast till detta skulle jag vilja säga att jag helt ärligt inte förstår högerfolk.

Jag förstår inte varför de har något emot att vuxna frivilligt gifter sig med varandra. Jag förstår inte varför de vill tvinga kvinnor att föda oönskade barn. Jag förstår inte varför de vill bekämpa brott med metoder som aldrig i mänsklighetens historia har fungerat och har kassa odds på att fungera i framtiden. Och jag förstår verkligen inte varför de hellre vill att en oskyldig människa lider än att hon slipper lida.

Jag tror att detta beror på att mina utgångspunkter har att göra med sådant som faktiskt finns och spelar roll, medan en konservativ utgångspunkt bara är vettig om man håller med om den. Livets okränkbarhet saknar logisk grund; man accepterar den antingen som ett axiom eller låter bli. Så är det med alla fundament för liknande åsikter: mänskliga rättigheter, fasta principer och så vidare. Inför den som inte okritiskt accepterar dem faller livsåskådningen platt.

Jag kan begripa varför man vill basera sina åsikter på sådana premisser (även om jag inte begriper hur man lyckas med det). Tradition är en stark kraft och en livssyn som min leder till resultat som ibland är inkongruenta med de traditioner som sitter som urreflexer i vår kollektiva ryggrad. Till exempel kan jag, en hyggligt fanatisk förespråkare av fri abort, inte samtidigt hävda att det är något så speciellt med passagen genom en kvinnas könsorgan att spädbarnsmord är kategoriskt fel, vilket till och med sticker i mina egna ögon.