torsdag 25 mars 2010

Fritid, pengar och valmöjlighet


Svenskt Näringsliv släppte i dag en studie som visar att Sveriges höginkomsttagare snittar mer arbetstid än låginkomsttagarna, vilket sägs emotsäga klassisk socialistisk teori. Det gör det säkert också även om jag inte kan minnas att det var just relativ arbetstid som Marx grundade sina teser på. Jag är i och för sig ingen större student av hans skrivelser (jag har ett exemplar av Kommunistiska manifestet i bokhyllan men det är ungefär så långt som jag kommit) så ni ska inte lyssna på mig.

Den poäng jag tycker behöver göras i sammanhanget är att medan Sveriges höginkomsttagare väljer att arbeta så mycket så har låginkomsttagarna en situation - oavsett om den orsakats av ett grymt öde eller av egna val i det förflutna - som gör att de måste arbeta ungefär så mycket som de gör, till den lön de får. En undersköterska kan inte plötsligt välja att arbeta 150% och få 50% mer i lön. Sen kan det diskuteras huruvida hon borde kunna det, men för närvarande kan hon inte, medan en VD på ett fläskigt företag kan ta något annat tillgängligt uppdrag (borde finnas en del) om han känner för att få mer fritid och är beredd att avsäga sig lite pengar för den sakens skull. Avgångna VD:ar brukar återfinnas i mer än en handfull blandade styrelser.

Undersköterskan har också problem med att ändra sin situation åt andra hållet. Till skillnad från de flesta VD:ar har hon förmodligen inte ett par årslöner på buffertkontot och hennes lön räcker inte till mycket mer än att hålla liv, hus och familj igång. I korthet är det inte primärt fritiden eller pengarna som skiljer VD:n och undersköterskan åt, utan valmöjligheten. Jag påminns om herre/slav-studien där två råttor placerades i två lådor som emellanåt elektrifierades, båda samtidigt. Den ena råttan hade tillgång till en spak som stängde av strömmen, och den stängde då av strömmen i båda lådorna. Råttan med spaken mådde mycket bättre och upplevde mindre stress än råttan som försmäktade utan spak, trots att de fick precis lika mycket elektricitet i sig.

Det denna studie visar - om än enbart på råttor, och mitt superskurkstipendium har ännu inte godkänts så vi får nog vänta på liknande resultat hos människor - är att det viktiga egentligen inte är hur mycket ens liv suger utan hur mycket kontroll man har över det. VD:n har sin spak; han väljer bara att inte dra i den. Jag har svårt att sympatisera med honom över det, och jag kan inte heller se hur det ogiltigförklarar den marxistiska tes som är mer relevant i sammanhanget: överklassen bygger sitt välmående på underklassens arbete. Finns det någon någonstans, oavsett politisk tillhörighet, som med bibehållen ärlighet kan påstå annorlunda?

10 kommentarer:

Thomas sa...

Att Svenskt Näringsliv släpper en sådan rapporter är ju knappast överraskande; hela deras verksamhet är baserad på att skapa borgerlig propaganda där resultaten är viktigare än metoden.

Någonstans tycker jag ändå det är hoppfullt för det betyder trots allt att kommunism fortfarande ses som ett hot av bourgeoisien om de känner att de behöver uppfinna sådana ovetenskapliga rapporter.

David sa...

Thomas, vilka brister tycker du rapportens metod har?

Thomas sa...

Det kan jag berätta för dig, David. Vi börjar med att titta på första raden av sammanfattningen. Den lyder såhär:

"Tvärtemot vad som antas i t.ex. klassisk socialistisk teori arbetar i dagens Sverige de lågavlönade minst, och de högavlönade mest."

Klassisk socialistisk teori här saknar referens. Det är inte så konstigt eftersom det är en strawman. Det finns ingen socialistisk teoribilding som hävdat att arbetarklassens problem skulle vara mängden arbetade timmar i förhållande till överklassen.

Fortsättningsvis tar man upp följande i sammanfattningen:

"Den fjärdedel svenskar med högst inkomster arbetar 64% fler timmar än den fjärdedel med lägst inkomster."

Självfallet är inte en fjärdedel av sveriges befolkning kapitalister. De man primärt fångar upp i en sådan uppdelning är ju folk i välavlönade middle-management-positioner som jobbar röven av sig. Istället för, vilket är mer relevant om man vill motbevisa nån "klassisk socialistisk teoribildning", att jämföra den rikaste halva procenten eller så av befolkningen med resten och för guds skull inte räkna in 10% eller vad siffran nu är som är arbetslösa i de fattigaste.

Senare i rapporten expanderas det lite på temat "traditionell socialistisk teori". Då heter det såhär:

"Traditionell socialistisk teori, till exempel den utvecklad av Karl Marx och Friedrich Engels, bygger på antagandet att de med lägst inkomster utför huvuddelen av arbetet i samhället, medan de högre samhällsklasserna bygger sitt välstånd på andras arbete.8"

och källreferensen är den något komiska:

"8 Marx (1992). Första utgåvan av Das Kapital, som skrevs av Karl Marx och redigerades av Friedrich Engels, publicerades 1867."

Ingen sidreferens och någon sådan hade självfallet inte gått att gräva fram eftersom det är en grov, eventuellt medveten, misstolkning av Das Kapital.

Överklassen Marx pratar om är till exempel inte "de rikaste 25% i samhället" utan de som äger produktionsmedel. Arbetarklassen är de som inte äger produktionsmedel, dvs även middle-managementfigurer.

Sen menar Marx att mervärdet som den kapitalistiska överklassen tillskansar sig kommer från mellanskillnaden mellan värdet arbetare skapar och lönen kapitalister betalar dem. Inte från att arbetarna jobbar mer än kapitalister, utan för att de skapar mer värde med sitt arbete än lönen de får och därigenom betalar både sin egen lön och kapitalistens.

Man säger sig bevisa något man inte bevisar. Rapporten är alltså en strawman. Hoppas det var ett tillfredsställande svar.

Patrik sa...

Då är nog i alla fall vi tre överens: det är inte fel på metod eller resultat, utan tolkningen av resultaten.

Unknown sa...

För att svara på din fråga: Ja, det finns det. Sen tycker jag nog inte personligen att de har rätt, men missta inte dumhet eller naivitet med oärlighet.

David sa...

Thomas skrev: "Hoppas det var ett tillfredsställande svar."

Får svara både ja och nej på det. Som svar i allmänhet var det mycket tillfredsställande, både utförligt och välskrivet.

Däremot som svar på den ställda frågan tycker jag det är svårt att ge högt betyg eftersom du ju valde att svara på något helt annat. Tycker det är synd då det lätt gör att ditt första inlägg kan tolkas som en halmgubbe, vilka jag förstår det som att du inte har mycket till övers för.

Att man gör onödiga och olyckliga kopplingar till Marx mfl. är vi överens om, när du nu valde att gå in på det spåret.

Thomas sa...

Om jag förstått dig rätt nu, David, så har du valt att misstolka mitt första inlägg så att "metoden" skulle syfta till den vetenskapliga termen "metod" istället för det allmänspråkliga "metoden med vilken man belägger sin propaganda" så att när du frågade om brister i metoden menade du att jag skulle svara på brister i själva rapportens metodförklaring istället för redogörandet över metoden med vilken borgerliga think tanks skapar sådana här rapporter. Har jag förstått dig rätt då?

Självfallet riktar jag ingen kritik mot metodiken i sifferbollandet, det stämmer säkert och jag har inte energin som krävs för att kolla upp det även om jag misstänkte att det inte stämde(även om jag har vissa invändningar mot att man hävdar att om de arbetslösa jobbade fler timmar hade de haft typ samma inkomst som de som jobbar, men den kritiken blir ju lika irrelevant som självklar om man förstår vilka intressen som ligger bakom Svenskt Näringslivs olika beställningsverk).

Your move.

Patrik sa...

Det var så jag tolkade ditt första inlägg i alla fall, och om det inte var det du menade, på vad sätt är rapporten ovetenskaplig?

David sa...

Om man stryker de mest raljerande delarna som tex "valt att misstolka" så har du rätt i hur jag förstod ditt inlägg. Tydligen var jag inte heller ensam. Hur du valde att misstolka min fråga för att komma runt att den gällde just rapportens metod vet jag inte.

Thomas sa...

Det ovetenskapliga(och inget ordpolisande på definitionen av vetenskap här tack det är uppenbart vad som menas) består i att man säger sig motbevisa något som man inte motbevisar(och inte bara de helt fabricerade Marx-referenserna).

Man presenterar tabeller där de fattigaste 25% jobbar ~2,5h per dag och de rikaste 25% jobbar ~4.5 eller vilka decimaler det nu var och presenterar sedan slutsatsen att om de fattiga jobbade lika många timmar skulle vi inte ha inkomstskillnader. Att både de andra och tredje rikaste 25% också jobbar ~4.5h tas inte upp alls. Ingen kan betrakta slutsatsen som överensstämmande med verkligheten även om siffrorna stämmer isolerat.

Att ta en position där man menar att om siffrorna och metodiken bara stämmer så är rapporten fullt godtagbar är helt obegriplig för mig.