lördag 27 mars 2010

En timmes skuldlättnad


I dag är det Earth Hour. Om du bott i en isoleringstank så är det alltså den fantastiska högtid när det är tänkt att man ska släcka lite lampor i en timme och därmed rädda miljön eller i alla fall göra människor medvetna om att miljön behöver räddas. De flesta såna här jippon har som primär (oftast enda) funktion att döva välmående medelklassmedborgares skuldkänslor över att vara välmående medelklassmedborgare och lätta trycket från kunskapen om hur de håller sig välmående och medelklass, men Earth Hour är ett osedvanligt blatant exempel.

Under 0,0114% av året drar vi lite mindre elektricitet och sen tänder vi glatt alla lampor, surfar lite på internet medan vi tittar på TV och kör en omgång tvätt och en omgång disk som vi smutsade ner genom att äta mat som forslats till oss från andra sidan planeten. Normalt är jag inte den som inte respekterar en liten förbättring (det är bättre att, säg, spöa upp folk 364 dagar om året än att göra det den sista dagen också), men det här är nog den minsta förbättring jag kan föreställa mig utan att börja hicka.

Tanken sägs vara att öka medvetenheten om energi- och miljöproblem. Jag skulle vilja föra till protokollet att jag bestämt hävdar att det inte finns en enda människa i världen som a) hört talas om Earth Hour, b) har någon som helst möjlighet att deltaga, samt c) inte redan kände till energi- och miljöproblemen. Alla vet att det är bra att inte slösa elektricitet. Ingen blir överraskad av detta.

Earth Hours enda effekt är alltså att välbärgade elslösare tillåts känna sig miljövänliga och lite behagligt hippiedjupa utan att faktiskt göra något jobbigt, för det är ju, ni vet, jobbigt. För att uppnå denna effekt konsumeras oberäkneliga mängder pengar och energi och om nettoresultatet blir positivt ska jag raka en pingvin.

Själv är jag på jobbet under Earth Hour så jag är inte involverad i beslutsprocessen kring huruvida ljusen kommer att vara tända eller släckta, men när jag går hemifrån i kväll kommer jag att släcka precis lika mycket som jag brukar, varken mer eller mindre.

1 kommentar:

Maria sa...

Right on. Och varför släcka mitt under en födelsadagsmiddag när man är autist och tillbringar de flesta kvällar i beckmörker eftersom man inte kommer sig för att tända.