Stackars Mary

I helgen blev jag påhoppad med anledning av den dåliga uppdateringsfrekvensen min blogg lidit av de senaste veckorna. Min ursäkt förslog inte och jag är ju inte den som ignorerar en fanatisk beundrare. Därför får ni er till livs ett inlägg om verklighetens natur och beskaffenhet.

Jag står bergfast på sidan som hävdar att världen, verkligheten och universum är fysisk till sin natur. Ingenting existerar som inte är fysiskt. Allt man kan tänka sig som förefaller icke-fysiskt - tankar, känslor, upplevelser, drömmar, minnen - är bara vår fysiska hjärnas sätt att tolka fysiska stimuli. Det är jox i körtlar och elektroner som dansar i nervtrådar.

Det finns rätt gott om folk som inte håller med mig på den här punkten, och ett av deras motargument rör så kallade qualia. Qualia är en term för subjektiva upplevelser. Smaken av en jordgubbe, doften av svavel, smärtan då ett hullingförsett spjut körs genom låret, dessa saker utgör qualia. Poängen med qualia är att de inte kan beskrivas utan referenspunkter. Om någon aldrig ätit en jordgubbe kan man inte beskriva smaken av en jordgubbe för den personen utan att hänvisa till andra smaker. "Typ som ett hallon fast med en lätt anstrykning av pinje och gorgonzola" eller vad man nu skulle få för sig att säga.

Så här långt håller jag med. Jag kan inte veta exakt hur hákárl smakar, för jag tänker fan inte testa. Det är med vår nuvarande teknologiska nivå omöjligt för mig att veta exakt hur Britney Spears, Jacques Chirac eller Idi Amin upplever världen. Jag sätter mina pengar på att deras upplevelser är intill förväxling lika mina, men jag kan inte veta säkert.

Meningsskiljaktigheten uppstår när det påstås att qualia är icke-fysiska. Det är de förstås inte; de är bara den melodi våra synapser spelar när de matas med vissa stimuli. Ett av de vanligaste argumenten för denna egenskap hos qualia gäller en stackars kvinna som kallas Mary.

Mary är ett särdeles klipskt fruntimmer men ett grymt öde har hållit henne instängd i ett rum med enormt tråkig inredning. Allting är i gråskalor; hon är själv grå, och hon betraktar världen genom en svartvit TV. Det kan tyckas märkligt att någon i Marys situation bestämmer sig för att börja forska om färg, men det är precis vad hon gjort. Hon har faktiskt lagt ner så mycket jobb på detta att hon har lärt sig precis allt som finns att veta om färg. Hon är den största tänkbara experten på området.

Då blir hon plötsligt utsläppt ur rummet och får se färg. Upplever hon nu något nytt? Om hon gör det, hävdar filosofen Frank Jackson som uppfann det här tankeexperimentet, så finns det kunskap som inte är fysisk.

Det finns två problem med hans slutsats. Till att börja med säger experimentet emot sig självt. Det säger först att Mary vet allt som finns att veta om färg, för att i nästa mening göra mycket klart att det finns minst en sak hon inte visste: hur en människa upplever åsynen av färg.

Även om vi ignorerar det så finns det inget som säger att qualia är icke-fysiska. Mary lyckas till slut fylla den sista luckan i sin bildning genom att gå utomhus och få ögonen stimulerade av ljus som reflekterats från färgade ytor, en högst fysisk process.

Den dag vi har perfekt kunskap om hur hjärnan arbetar och fungerar kommer vi också att bevisa att qualia, i den mån de ens är ett eget koncept, är fysiska. Hjärnan reagerar på stimuli på förutsägbara, regelbundna sätt. Det behövs ingen ogripbar mental dimension för att förklara det.