måndag 20 juni 2011

On gaydar


Jag pratade med min favoritflata i dag och hon hade precis interagerat med någon form av tjänsteman som också var lesbisk. Vårt samtal fortlöpte ungefär så här.

Jag: Peggade du henne eller kände du igen henne från nåt gayevent eller hade hon Xena-brosch?
Hon: Jag peggade henne, hon peggade mig.
Jag: Och hur kom det upp i samtalet? "För övrigt diggar jag ostron, är det till att vara sapfisk?"
Hon: Vi sa ingenting om det.
Jag: Då vet du ju inte.
Hon: Jo.
Jag: Hur?
Hon: Man bara vet.

Jag är inte en helt obevandrad karl så jag vet naturligtvis vad en gaydar är för något även om min egen verkar vara i gravt behov av reparation, och jag har själv sett rätt imponerande prestationer på det området. En heterosexuell arbetskamrat till mig fick veta att mitt ex hade en ny och hade tydligen funderat så mycket på det här att hon var tvungen att fråga om exets nya var en kvinna, vilket stämde och vilket var en riktigt bra read på någon som i arbetskamratens närvaro betett sig hur hetero som helst.

Självklart finns det vibbar att plocka upp. Om en kille kollar in min rumpa tror jag inte det är för att han funderar på en ny byxdesign. Men favoritflatan påstår sig kunna göra det från fotografier och förmodligen från handstilsprover också for all I know, och vad jag vet satt inte den där tjänstemannen och stirrade klyfta. I så fall är det praktiskt taget magi.

Det är vid närmare eftertanke inte ett särskilt pk koncept. När en homofob påstår att han kan se vem som är bög är det bara ännu ett tecken på hans homofobi. Om det är så att homosexualitet bara är en variation, att homosexuella är precis som andra människor bortsett från att de råkar digga varandra väldigt mycket, så kan inte gaydar finnas. Om de bara har det gemensamt att de håller sig till partners med samma kromosomuppsättning, då kan inte gaydar finnas. Om den finns - och inte endast utgörs av att man lägger märke till att folk lägger märke till en - så ligger det mer i det.

Det viktiga i sammanhanget är dock att det ovanstående inte spelar någon som helst roll förutom för ren vetenskaplig nyfikenhets skull, vilket förstås är tillräckligt i sig. Om det lades fram oomkullrunkeliga bevis för att homosexualitet är en sjukdom, om vi faktiskt förintade logiken och bevisade att homosexualitet är ett val, så skulle det inte förändra min inställning till gayrättigheter ett enda dugg.

Säg, som tankeexperiment, att alla bögar väljer att vara bögar. Vi har bevisat detta. Varför skulle vi inte låta folk välja det om de vill? Vem gör det illa? Säg, som tankeexperiment, att gayhet är en infektion. Vad gör det? Om den inte har några andra symptom förstår jag inte vad vi ska på den att göra. Säg, som tankeexperiment, att all homosexualitet beror på en förhistorisk shamans förbannelse. Varför skulle vi inte bara rycka på axlarna?

Därför borde inte vår sida tjata om gaypingviner och arv/miljö och val/medfött; vi borde i stället hävda det självklara att de sakerna inte spelar någon som helst roll. Låt miffona slå sig trötta på homoapor och återfallna exgays; de missar poängen.

1 kommentar:

Anonym sa...

Har precis läst dina tre senaste inlägg om homohets (dvs detta), hemmafrumyten och polisers rätt att bruka våld, och kan inte mer än instämma rakt över. Tack för en klok och välskriven blogg! :-)