Gränserna kommer alltid att vara godtyckliga

Bloggosfären pratar abort och Sverigedemokraterna likaså. Som vanligt - eftersom vi lever i ett civiliserat land - handlar det inte om abortens vara eller inte vara utan om var gränsen ska ligga för laglig abort. Just nu är det vecka 22 om särskilda skäl föreligger, annars vecka 18.

Som vanligt dyker det upp diverse argument om när ett foster blir en människa, det dras upp när ett barn skulle klara sig utanför mammas mage, det pratas rättigheter och människovärde och debattörerna krånglar in sig i artificiella diskussioner och gordiska knutar som desperat letar efter en man med svärd.

Inget av det där spelar någon roll. Precis som med huruvida homosexualitet är ett val så spelar det verkligen ingen roll när vi börjar kalla ett foster för en människa eller när det skulle klara sig ensamt eller när det skulle klara sig med medicinsk hjälp. Debattörerna som hävdar annorlunda har emotionella skäl att motarbeta abort och letar efter argument som får det att låta mer rationellt, sakligt och icke godtyckligt.

Det är godtyckligt. Vi måste välja en tidpunkt - om vi inte vill behöva ställa oss frågan vad det är som är så speciellt med en förlossning att det plötsligt ger fullständiga mänskliga rättigheter till en varelse som bara minuter tidigare var rättslös - och den tidpunkten kommer alltid att vara godtycklig.

I Sverige har vi valt två tidpunkter. Det enda vi behöver titta på är hur de fungerar, och de fungerar bra. Ytterst få aborter görs efter vecka 18 och illegala aborter efter vecka 22 är praktiskt taget okända. Siffrorna visar att systemet fungerar.

Sverigedemokraterna drar även upp den gamla skräckskrönan om tjejer som använder abort som preventivmedel. Även om vi utgår ifrån att det skulle vara något dåligt så kan jag inte föreställa mig att de själva tror på att det förekommer i någon signifikant utsträckning. Jag har aldrig gjort abort - det är den där Y-kromosomen igen - men jag kan aldrig tänka mig att jag hellre skulle göra det än använda kondom eller p-piller eller precis vad som helst utom att ha en doktor till att tömma livmodern på mig.

Ingen vill gå igenom en abort, ingen planerar det, det är något man gör när det har gått åt helvete. Om det verkligen finns ett litet fåtal kvinnor där ute som tycker det är hur fett som helst att efter varje one-night-stand vänta några veckor och sen gå igenom en kirurgisk procedur - okej. Då får vi ta det som en del av priset vi betalar för aborträtten.